…i dubbel bemärkelse! Idag hade jag och Anna en lektion som kretsade kring vokalerna, dess form och placering i munnen. Nedan demonstrerar hon en närmast perfekt a-munform: lös underkäke men inte överdrivet (onödigt) stor munöppning. Munnen är en avspänd oval som kan forma alla vokaler från a till ö utan att förändras alltför mycket, främst i sidled.
Glöm aldrig att en överdriven “mimik” (alltså att munställningen ändras alltför mycket mellan de olika vokalerna) ofta kan föra till en hörbar skillnad i klang. Om den akustiska skillnaden mellan olika vokaler blir alltför stor kan det uppfattas som att vi sjunger orent. Anledningen är att vissa toner förlorar övertonerna när vi förändrar klangutrymmet hela tiden. Frasen får ingen ro utan uppfattas som ojämn. Vokalerna i och e är förstås särskilt farliga eftersom de tenderar att blir för breda.
Övningstips. Ställ dig framför spegeln och hitta en fin, lagom avspänd o-form. Öva sedan att sjunga vokalserien i-e-a-å-o (välj den tonhöjd som är mest bekväm för dig) utan att käken “tuggar” upp och ner eller att mungiporna försvinner i sidled. Var noggrann med att luftflödet får gå jämnt genom hela frasen.