Sångbloggen pausar!

Kära följare,

de som varit med länge vet att det mesta av bloggens innehåll ända sedan starten 2018 försvann i samband med ett webhotellbyte i somras. Otroligt surt, såklart, men inte mycket att göra åt. Jag startade upp ganska snabbt igen och har under hösten gjort mitt bästa för att få till en viss regelbundenhet. I nuläget har jag dock så många andra bollar i luften att bloggen tyvärr hela tiden blir nedprioriterad.

Jag har därför beslutat mig för att ta en liten paus. Jag vill ju egentligen gärna “rapportera” om alla aspekter av frilanssångartillvaron, från undervisning till konserter och sceniska produktioner, men det gör också att det stundtals blir lite väl spretigt för min smak. Pausen ger mig möjlighet att komma underfund med vilken riktning jag vill att texterna ska ha. Jag avslutar den här posten med ett par ögonblicksbilder av det jag sysslat med de senaste veckorna. Väl mötta under 2023!

Full kyrka i väntan på Allhelgonamusik på Alla själars dag. En av de finaste högtiderna att sjunga på, har jag alltid tyckt. När jag kom till kyrkan för att repa innan hade det just börjat skymma, och hundratals tända ljus lyste upp kyrkogården.
“Karl-Oves hörna”. Under två konserter i mitten av november gjorde jag den sceniska föreställningen “Winterreise- min kamp!” tillsammans med Immo Schröder tenor, och Johan Westre, pianist. Ett koncept som kombinerar texter av Knausgårds “Min kamp” med Schuberts sångcykel. Som så ofta när man drar igång egna projekt med minimal budget var det ingen jättepublik (andra föreställningen var det dessutom snöstorm!), men de besökare som hittade dit bidrog till att skapa en otrolig stämning. Ett av de mest utvecklande och roliga projekt jag gjort på senare år. Välkommen, du också, när vi tar upp den igen 2023: Söndag 12 mars kl.15!
Det fantastiska rådhuset i Leuven, Belgien, där jag och kollegorna Karin Lagergren (ledning) och Ida Zackrisson (sopran) sjöng skandinavisk medeltidsmusik på första advent.
Hysteriska sångarkollegor tar en selfie! Jag och fantastiska sopran-Ida.
Trötta kollegor i väntan på konsert på Tumbascenen: “Välkommen jul!”, en konsert på andra advent med allt från klassiska svenska pärlor till amerikanska julschlagers. Vid pianot: eminente Johan Westre, och i fåtöljen: rutinerade skådisen Mats Blomberg, som bara en halvtimme senare återkom med grön skjorta och röd slips i bästa Arne Weise-stil. Ljuset tände han också på första försöket!

Munformen är a och o…

…i dubbel bemärkelse! Idag hade jag och Anna en lektion som kretsade kring vokalerna, dess form och placering i munnen. Nedan demonstrerar hon en närmast perfekt a-munform: lös underkäke men inte överdrivet (onödigt) stor munöppning. Munnen är en avspänd oval som kan forma alla vokaler från a till ö utan att förändras alltför mycket, främst i sidled.

Glöm aldrig att en överdriven “mimik” (alltså att munställningen ändras alltför mycket mellan de olika vokalerna) ofta kan föra till en hörbar skillnad i klang. Om den akustiska skillnaden mellan olika vokaler blir alltför stor kan det uppfattas som att vi sjunger orent. Anledningen är att vissa toner förlorar övertonerna när vi förändrar klangutrymmet hela tiden. Frasen får ingen ro utan uppfattas som ojämn. Vokalerna i och e är förstås särskilt farliga eftersom de tenderar att blir för breda.

Övningstips. Ställ dig framför spegeln och hitta en fin, lagom avspänd o-form. Öva sedan att sjunga vokalserien i-e-a-å-o (välj den tonhöjd som är mest bekväm för dig) utan att käken “tuggar” upp och ner eller att mungiporna försvinner i sidled. Var noggrann med att luftflödet får gå jämnt genom hela frasen.