Jag har v\u00e4rldens b\u00e4sta jobb. Det har jag skrivit s\u00e5 ofta i bloggen och alltid menat det. Att f\u00e5 ha musiken som yrke \u00e4r en ynnest och att (\u00e5tminstone oftast) kunna leva av den \u00e4r inte alla f\u00f6runnat. Lustigt nog var 2021 (jag har m\u00e5nga kollegor som s\u00e4ger samma sak) trots pandemin ett bra \u00e5r. Vi kunde ge konserter \u00e4ven om det var med restriktioner och det m\u00e4rktes att publiken saknat sin musik. Alla konserter och f\u00f6rest\u00e4llningar jag sj\u00e4lv organiserade f\u00f6rra \u00e5ret var v\u00e4lbes\u00f6kta och det var s\u00e5 underbart!<\/p>\n\n\n\n
2022 har varit lite som att vakna upp ur en rosa dr\u00f6m till n\u00e5got som mer liknar diskb\u00e4nksrealism.<\/strong> Jag brukar ha ganska gott hum\u00f6r men just nu har jag f\u00f6r andra g\u00e5ngen p\u00e5 kort tid tvingats st\u00e4lla in p.g.a. brist p\u00e5 publik. Oerh\u00f6rt trist. Kan det vara s\u00e5 att publiken hellre g\u00e5r p\u00e5 stora musikevent i Konserthuset, p\u00e5 Operan eller teatern? Kanske k\u00e4nns alla sm\u00e5 k\u00e4llarscener, som k\u00e4ndes s\u00e5 lockande i fjol, bara futtiga nu n\u00e4r man \u00e5terigen “f\u00e5r” sitta i en stor publik? Vad vet jag.<\/p>\n\n\n\n Just idag till\u00e5ter jag mig sj\u00e4lv att betrakta v\u00e4rlden i gr\u00e5tt och tycka lite, lite synd om mig sj\u00e4lv.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Jag och mina fantastiska kollegor hade verkligen sett fram emot att \u00e5terigen f\u00e5 bl\u00e5sa liv i v\u00e5r humoristiska, allvarliga, knasiga f\u00f6rest\u00e4llning “Moralkakor”, d\u00e4r allas v\u00e5r Magdalena Ribbing ger vett- och ettikettr\u00e5d ackompanjerad av G.P. Telemanns moraliska kantater. F\u00f6rhoppningsvis f\u00e5r vi en m\u00f6jlighet n\u00e5gon g\u00e5ng senare.<\/p>\n\n\n\n Jag vet att de h\u00e4r tankarna g\u00e5r \u00f6ver men just idag till\u00e5ter jag mig att fr\u00e5ga mig om det verkligen \u00e4r v\u00e4rt det? <\/strong>\u00c4r det v\u00e4rt att offra kv\u00e4llar och helger f\u00f6r att repetera utan betalning. \u00c4r det v\u00e4rt det att anv\u00e4nda sina sparpengar f\u00f6r att kunna hyra en konsertlokal eller \u00e5tminstone kunna betala sina kollegor? \u00c4r det v\u00e4rt att mejla runt till alla man k\u00e4nner f\u00f6r att mer eller mindre \u00f6vertala dem att komma p\u00e5 konsert? Borde man sluta att f\u00f6rs\u00f6ka st\u00e4lla egna projekt p\u00e5 benen och ist\u00e4llet bara sing-on-demand<\/em>; sjunga n\u00e4r en dirigent ringer och beh\u00f6ver en solist. \u00c5ka dit, g\u00f6ra sitt jobb, \u00e5ka hem. <\/strong>Det vore s\u00e5 bekv\u00e4mt… \u00c4nd\u00e5 \u00e4r svaret \u00e4r nej! F\u00f6r f\u00e5 saker \u00e4r s\u00e5 givande som att tillsammans med goda kollegor skapa ett program, v\u00e4lja ut precis r\u00e4tt stycken och b\u00f6rja repetera dem tillsammans; att slutligen f\u00e5 dela dem med en publik i ett litet, intimt sammanhang d\u00e4r man verkligen kan f\u00e5 direktkontakt med \u00e5h\u00f6rarna. Det \u00e4r inget man blir rik p\u00e5 (i \u00e4rlighetens namn g\u00e5r man ibland till och med back) men det \u00e4r enormt utvecklande och sv\u00e5rslaget ur kreativ synvinkel.<\/p>\n\n\n\n Men just idag till\u00e5ter jag mig sj\u00e4lv att betrakta v\u00e4rlden i gr\u00e5tt och tycka lite, lite synd om mig sj\u00e4lv. Senast imorgon, n\u00e4r jag \u00e5terigen st\u00e5r i studion med mina underbara elever, vet jag att v\u00e4rlden l\u00e5ngsamt kommer att f\u00e5 f\u00e4rg igen!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har v\u00e4rldens b\u00e4sta jobb. Det har jag skrivit s\u00e5 ofta i bloggen och alltid menat det. Att f\u00e5 ha musiken som yrke \u00e4r en ynnest och att (\u00e5tminstone oftast) kunna leva av den \u00e4r inte alla f\u00f6runnat. Lustigt nog var 2021 (jag har m\u00e5nga kollegor som s\u00e4ger samma sak) trots pandemin ett bra \u00e5r. … <\/p>\n