Goodbye, Coronasångbloggen!

Så är jag framme vid det sista inlägget för den här gången. Denna “blogg-i-bloggen” skapades ju som en del av den digitala undervisning som varit min och mina sångares vardag under de gångna sex veckorna. Visserligen är Corona-pandemin långt ifrån över, men min självvalda karantän är det. För den här gången i alla fall… Jag har tjuvstartat så smått med några lektioner i min studio här hemma och fr.o.m. måndag kommer jag att börja möta de allra flesta av eleverna öga mot öga. Det ska bli så roligt!

I den ordinarie Sångbloggen kommer jag självklart att fortsätta skriva inlägg ibland när andan faller på och tid finns. Det sistnämnda är något som verkligen varit en lyx de gångna veckorna; det har funnits nog av den och jag har kunnat göra inlägg nästan dagligen om stort och smått som rör vårt sångarliv! Roligt har också varit att det tydligen är en del sångare utanför vår lilla bubbla som fått nys om den (kanske genom “körkompisar” som tar lektioner för mig). Jag har förstått det genom ett par mejlar med frågor och kommentarer om inlägg jag gjort. Ytterst hedrande!

Att mina elever är kommunikativa och reflekterande är jag ju bortskämd med. Alltså var jag noga med att öppna kommentarsfunktionerna där det var möjligt när jag utformade det “digitala paketet” bestående av en lektionsvideo, samtalsvloggen “Sångpedagogsamtalet” och en specialblogg. Jag tänkte mig att de kunde fungera som ytterligare diskussionsplattformar för mina elever i avsaknad av både enskilda lektioner och kontakt med varandra vid t.ex. grupplektioner. Lustigt nog blev det inte riktigt så. Eleverna hörde visserligen av sig ofta och regelbundet, både via telefon och mejl, men absolut ingen gjorde det som kommentar för alla att läsa. Dvs. alla oerhört kloka och intressanta frågor stannade mellan mig och den enskilda eleven när de hade kunnat fungera som inspiration och tankeväckare för alla medelever! Jag misstänker att man helt enkelt saknar självförtroende att dela sina sångtankar; det känns mer safe att lufta dem i enrum. För mig känns det dock som slöseri eftersom ni har så oerhört begåvade och insiktsfulla saker på hjärtat!

Fr.o.m. nu finns det inte längre möjlighet att kommentera inlägg inom Coronasångbloggen 2.0, men framtida poster kommer att vara öppna för diskussion. Mot bakgrund av detta vill jag avsluta, inte som en uppläxning utan som en uppmuntran: våga dela er sång! Inte bara er faktiska performance utan allt runt omkring; funderingar kring teknik, nervositet, övningsrutiner etc. Det hjälper alla att utvecklas och få ut mer av sin egen sång! Med det sagt: Tusen, tusen tack för ert stora engagemang och vilja att göra det bästa av det som skulle ha kunnat bli en tråkig envägskommunikation. Tack vare er blev det här digitala projektet både levande och utvecklande även för mig som pedagog. Vi ses i det verkliga livet!