Sångpromenad

Nu när jag inlett min frivilliga karantän (nåja, det är en sanning med modifikation; jag träffar min familj, utvalda nära vänner i min egen ålder eller yngre och jag åker och handlar) har jag stort behov av struktur. Det har jag redan skrivit. Alltså har jag bestämt mig för att alltid starta dagen med en promenad. Eftersom jag är priviligierad nog att bo mitt i skogen är det inte svårt att få vara ensam under sin dagliga träning. Det är nästan så att jag hajar till om det kommer en annan gångare i motsatt riktning! Hur som helst har jag av olika orsaker tänkt mycket på andning och det jag kallar flow på sista tiden. Häromdagen, sista dagen av fysisk undervisning på en månad, hade jag och eleven L en fantastisk lektion i det avseendet! L sjöng en massa i yngre år men gjorde sedan ett långt uppehåll. Som så många som återupptar sjungandet efter år av karriär, småbarn och andra saker som tar upp tid i ett liv, upptäckte hon att sångteknik är en färskvara och att rösten inte bara ligger vilande, “konserverad”. Hon upplevde framför allt att hon “tappat” höjden. Och det är naturligtvis så att muskler måste användas för att fungera. Det tar tid att få igång en vilande röst. Det naturliga självförsvaret när man jobbar med en höjd man känner inte fungerar, är att spänna sig så fort övningen rör sig uppåt och börja “punktmarkera” tonerna istället för att låta dem flöda. Man jobbar alltså med halsmusklerna och utnyttjar inte luftflödet. Vi har de sista lektionerna jobbat med en massa flödesövningar, både med och utan ton, och igår sa det plötsligt ‘klick’! L vågade sjunga igenom en övning som gick upp till ess i andra oktaven utan att avbryta och hela tonkedjan lät jämn och fin; egaliserad, som vi säger på sångspråk. Det var en häftig upplevelse för både pedagog och elev!

Inspirerad av L:s lektion testade jag några av övningarna vi gjorde då medan jag promenerade i relativt raskt tempo. Det är verkligen en kanonbra övning att få upp pulsen lite och ändå försöka bibehålla viktiga sångfunktioner som stöd och hållning. Jag startade med långa “s” och (eftersom jag som sagt är ganska ensam där jag går) fortsatte efter vart med olika tonala övningar. Jag gjorde treklanger och oktavövningar och koncentrerade mig på att hålla ett jämnt, lugnt tempo helt oberoende av min promenadtakt. När jag kom hem igen och skulle börja dagens sångpass behövde jag knappt sjunga upp ytterligare- rösten var redan vaken! Värt att testa, speciellt om man hör till gruppen som tycker uppsjungning är bland det tråkigaste som finns…

För er som tecknat digitalt sångabonnemang så ägnar vi hela kommande avsnitt av Sångpedagogsamtalet åt just andning och flow. Håll utkik!