Jack LiVigni om andning

Vad underbart! Jag blir så lycklig när någon kan förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt. Ta er tid att lyssna och lär när den amerikanske tenoren Jack LiVigni pratar om förhållandet mellan andning och tonproduktion. Hans approach känns så tidsenlig och ett viktigt steg bort från föreställningen om att sång ska vara ett slags kraftprov där den som kan “hålla andan” längst vinner! En fras behöver inte till varje pris sjungas på en enda andning om det sker på bekostnad av tonen. Klangen måste alltid ha högst prioritet. Det är riktningen som är det väsentliga. Ta en kompositör som J.S. Bach, som skrev för sångare precis som om de vore blåsinstrument, dvs. kunde cirkelandas. I många av hans arior är förmågan att hämta luft när det passar på ett snabbt och effektivt sätt, utan att förlora riktningen på frasen, a och o. Personligen väljer jag alltid hellre att lägga in en extra andning om jag hyser minsta tvivel om att jag kommer att kunna slutföra frasen relativt avspänt. Det är helt enkelt inte värt att riskera att förstöra en vacker fras!