Att vara i ögonblicket…

Glad och förväntansfull sångerska i logen!

Jag stod i eftermiddags och pratade med mina musikerkollegor i logen innan vi skulle in och göra en adventskonsert ihop. Det var så härligt, för vi slog alla fast att vi verkligen gladde oss åt att uppträda. Jag menar inte att man inte gör det i vanliga fall (då skulle man ha valt ett annat yrke) men let’s face it: ibland är gigs s.k. “brödjobb” som man bara gör; ungefär som för vilken annan yrkesgrupp som helst. Man “lirar av sig” sina stycken och har börjat fundera över vad man ska laga till middag innan man kommit ur konsertklänningen.

För de flesta frilansare kan man nog säga att musikerlivet “började igen” någon gång under sommaren. Kanske med ett par sommarkonserter innan man gick in i den vanliga konsertsäsongen. Detta efter ett år av undantagstillstånd. Nu efter några månader är vi åter i en sits där man inte riktigt vet vad som kommer att hända. Får vi nya restriktioner? Kommer planerade konserter under vintern att kunna genomföras? Hur länge blir i så fall nedstängningen nästa gång? Samtidigt som man försöker slå sådana tankar ur hågen och göra sitt jobb så finns de så klart i bakhuvudet. Just detta tror jag gör att man njuter så av varje enskilt gig, stort som smått!

Jag stod och lyssnade på mina kollegor i stråkkvartetten när de spelade det fina introt till Schuberts “Ave Maria” och verkligen sög in varje ton! Ska man hitta något positivt i denna eländiga pandemi är det möjligen att man inser hur lyckligt lottad man är som får ha ett sådant här yrke…

Konserten avslutades med en allsångsversion av “Nu tändas tusen juleljus” tillsammans med publiken. Sällan har jag tyckt det varit så roligt att stämma in i en traditionell julsång! Glad andra advent!