Att lägga ribban rätt kräver fingertoppskänsla

Att lära sig sjunga kan vara tålamodsprövande! Det är ju inte statiskt utan ett ständigt work in progress. Att t.ex. lära sig cykla (om man nu inte vill bli tävlingscyklist) har ju ett före och ett efter. Först kan du inte cykla. Sedan kan du. Med sången är det en helt annan femma. Så fort man lärt sig ett moment är det dags för nästa och så håller det på. Jag kan intyga att det fortsätter så även efter 30 år i gamet! Det händer med jämna mellanrum att en sångelev uttrycker frustration över att aldrig känna sig “färdig”. Just som hen bemästrat en nivå och börjat känna sig “duktig” slänger läraren in ännu en byggsten att hantera.

“Det är när du befinner dig i spannet mellan vad du klarar av och det som är för svårt som du kan lära dig saker.”

(Mikael Nilsson, idrottspsykolog, i dagens SvD)

I dagens SvD finns en mycket läsvärd artikel om vad idrottare bör fokusera på för att optimera sin träning. Jag har ju både i bloggen och i podden Sångpedagogsamtalet berättat om hur jag själv som ung sångerska fick stor hjälp av en idrottspsykolog för att få bukt med bl.a. den prestationsångest som hindrade mig i min utveckling. Professionella musiker har mycket gemensamt med idrottare; vi måste kunna prestera på topp på en given signal, hantera motgångar och tygla våra nerver. Men även ambitiösa amatörer kan ha mycket nytta av idrottspsykologin.

Det är viktigt att få njuta av det man just lärt sig.

Det gäller verkligen att ha fingertoppskänsla som pedagog. Jag vet att det finns kollegor som skulle invända men jag över övertygad om att det är viktigt att låta eleven balansera tillräckligt länge just mellan utvecklingsfaserna. Att bara pusha en sångare framåt i ett ständigt race kan lätt föra till att hen hamnar i en känsla av misslyckande och dåligt självförtroende. Det är viktigt att få njuta av det man just lärt sig klara av och få tid att samla positiv energi i känslan av att bemästra. Det här är särskilt viktigt i början av en sångutbildning, medan elevens självbild som sångare fortfarande etableras.

Men: ju högre nivå du har, desto större krav ställs på att du klarar tuff kritik och kan vila i alla de moment du redan bockat av. Du blir inte sångare om du bryter ihop så fort du kritiseras. Det var bl.a. det jag fick ovärderlig hjälp med av idrottspsykologen den gången och jag vågar påstå att jag nog hade lagt av om det inte varit för honom och de verktyg han försåg mig med.