Att återuppfinna sig själv

Igår hade jag en helt fantastisk lektion med eleven I. Inget speciellt med det egentligen; vi ses ju var fjortonde dag precis som jag gör med huvudparten av mina elever. Det speciella är att hon var den allra första privatelev jag fick efter det att jag återvänt till Sverige efter 20 år utomlands. Det innebär vi arbetat tillsammans i över åtta år och det hör verkligen inte till vanligheterna! Jag brukar till och med själv rekommendera elever att kanske våga sig på att vidga sina vyer efter några år, just för att de ska få ny input och inspiration. Jag känner helt enkelt ibland att jag “gjort mitt”.

Men ibland är det som att man kommer in i andra andningen. Man går igenom alla stadier och plötsligt landar man på den där nivån då man kan göra musik och bara njuta av allt som står en till buds! Det är en ynnest att få uppleva men det kräver en del av båda parter. Eleven måste fortsätta vara aktiv och nyfiken såklart. Men läraren måste verkligen tänka till och inte stelna i sin roll. Man måste återuppfinna sig själv från grunden som pedagog och hela tiden leta efter nya infallsvinklar. Och plötsligt hittar man dem och en ny fas tar sin början. Det är verkligen ett sådant privilegium att få följa en sångare under en så lång tid. Det är dagar som denna som jag är mer övertygad än någonsin om att jag har världens i särklass mest givande jobb!