Äntligen igång igen!

Sångfröken i sitt rätta element!

Idag fick jag äntligen, efter flera veckors uppskjutna lektioner, träffa de första eleverna igen! Det är inte klokt hur mycket energi jag får av att arbeta med mina sångare. Jag tror vi alla var lika glada över att få mötas öga mot öga.

Men visst kräver tiden vi just nu lever i en enorm flexibilitet och en god portion is i magen. På dagens schema fanns t.ex. en(!) ordinarie elev och fyra inhoppare; efter en lavin av sjukanmälningar. Det är bara att gilla läget: oddsen för att eleven själv eller någon i hens familj insjuknar är närmast omätbart låga… Samtidigt finns som tur är ett uppdämt behov av att få musicera bland dem som har turen att vara friska. På väg till bussen efter dagens sista elev kom redan den första avbokningen från en av mina torsdagselever. Det tog exakt 30 sekunder efter att jag lagt ut den lediga lektionen till dess att den var bokad…

Art pour l’art

God fortsättning! Jag inleder vårt nya år på samma sätt som jag avslutade det gamla: med att påpeka hur viktigt det är att konsten får existera för konstens egen skull. Art pour l’art. Kulturutövare ska inte behöva fundera över politiskt korrekta budskap när de skapar konst: vare sig det är en skulptur, en dansföreställning eller en film. Vi ska inte ha politiker, varken till höger eller vänster, som detaljstyr konsten.

Läs gärna nedanstående klockrena text av Erik Helmerson i gårdagens DN:

Socialdemokraterna, och på senare år MP, har länge haft en tydlig strategi att använda kulturen för att skapa en bättre människa. På 2010-talet började scenen överösas av vittnesmål om hur teater, film, litteratur och konst genomsyrades av samma principer. Bidrag, och därmed hela verksamheter, styrdes mot verk som kretsade kring normkritik, kön, makt, etnicitet … Helt relevanta ämnen för konstnärlig verksamhet – så länge de föds av upphovspersonens kreativitet, inte av stödmaximering. Mot denna bakgrund är det något av en kulturrevolution när ett inslag i P1:s ”Kulturnytt” i veckan bär rubriken ”Politisk enighet om att armlängds avstånd till kulturen måste öka”. ”Konstens frihet och principen om armlängds avstånd är jätteviktig för oss”, säger Nina Andersson, statssekreterare till kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S). Med tanke på den nya enigheten var det extra olyckligt att Jeanette Gustafsdotter direkt efter tillträdet gav uttryck för maktdrömmar om att utreda ifall gangsterrap kan leda till brott, även om hon backade efteråt. Bakgrunden till förändringen är de två rapporter som i våras slog larm om hur politiker och tjänstemän med stödmiljoner och styrdokument lagt en kall hand över svenska museer och kulturskapare: Ge oss det politiska budskap vi vill ha eller glöm pengar. Men också att vänstern till slut insett att om de kan lägga sig i och styra kan andra sidan, inte minst SD, också göra det. Vilket är exakt vad många varnat för under åratal av debatt om kulturpolitisering. ”Vad var det jag sa” är en riktig glädjedödarreplik. Bättre att bejaka och uppmuntra politikernas sena uppvaknande. Det finns ingenting som är mer förödande för kultur än likriktning. Den borde vara en oberäknelig varg, men har av sin sluga husse domesticerats till vad som mest liknar en ängslig corgi.”

Erik Helmerson (ur DN 8 januari, 2022)