När juldagsmorgon glimmar…

I morse var det dags igen: julotta i det vackra 1700-talskapellet i Boo, Nacka. Det är med skräckblandad förtjusning man ser fram emot de där tidiga juldagssjungningarna.

Jag har skrivit om det tidigare och kan inte låta bli att småle när jag läser en post från december 2019. Så rätt jag hade, haha! Det är verkligen inte det lättaste att producera en fräsch och glänsande röst kl. 07:00. Särskilt inte som min stackars kollega försovit sig och kom rusande upp på läktaren fem minuter efter att vi skulle ha börjat!

Jag älskar att sjunga på Julottan- det är så mysigt och stämningsfullt, men det är när man väl står där redo att börja… När väckarklockan ringer mitt i natten och man klär på sig konsertkläderna i beckmörkret för att inte väcka resten av familjen, då är det inte utan att man frågar sig om man har alla hästar hemma som frivilligt utsätter sig för detta. Det är något surrealistiskt med att sjunga upp sig klockan fem på morgonen!

Sedan står man där på läktaren och lyssnar hur kyrkklockorna ringer in till Julotta. Stearinljusen lyser upp koret, förväntan ligger i luften och organisten sätter igång förspelet till den första altarian ur J.S. Bachs Juloratorium. Då har man glömt att man var trött och vill inte vara någon annanstans i hela världen.

God jul!

En sångares arbetsmiljö…

Det slog mig just nu, medan jag sitter och väntar på att sjunga vid en begravning. Här ryms alla livets faser, från dop över bröllop och till livets slut. Och vi får vara med hela vägen. Det är en ynnest.

Plats på scen, sångelever!

Idag var det första dagen i vår nya undervisningslokal: underbara Musikvalvet Baggen i Gamla Stan! För första gången har vi en liten scen att öva på och det är så mycket värt. Här kan vi så småningom ha elevaftnar och workshops och vara varandras konsertpublik. Oerhört inspirerande även för Sångfröken!

Premiäreleven Emma: allra först ut på tiljan! Och vad passar väl bättre än juliga “Koppången” som invigning?

Man beter sig annorlunda när man har en strålkastare riktad på sig och en “salong” att vända sig till. Man “blir” liksom sångare. Det spelar egentligen ingen roll om det sitter någon publik där eller ej. Det märktes tydligt på dagens lektioner.

Lotta sjunger Haydn! Utantill- brava!
Kerstin inleder lektion med lite stretching. Det lönar sig så här års när man går och drar upp axlarna i kylan!
Expressiv Ingrid övar Juloratoriet av J.S. Bach.

Kulturrådet har missuppfattat allt!

Nej, fröken Handläggare, konsten har faktiskt ett egenvärde!

Ovanstående är saxat från dagens DN. Som kulturutövare med 25 år i branschen måste jag tyvärr meddela att handläggare Emma Carlsson drar helt fel slutsats när hon tror att det ständiga “speglandet av samhällsdebatten” är frivilligt. Visst finns det musikgrupper och teatersällskap som har en politisk eller aktivistisk agenda. De allra flesta av oss vill dock ägna oss åt konst för konstens skull.

Konst har ett egenvärde! Den kan vara vacker, vild, storslagen eller lågmäld och fungerar som allra bäst när den som upplever den själv får skapa sin upplevelse. För att hårdra det: man ska kunna kunna lyssna på “Water music” utan att just då behöva tänka på försurningen av våra vattendrag…

Så varför kretsar då så många kulturprojekt kring “klimatkrisen, migration och psykisk ohälsa”? Jo, för att det är det ENDA sättet att få ekonomiskt stöd från Kulturrådet…

Tystnad tagning!

Lutenisten Lars-Erik Larsson, jag och gambisten Leif Henrikson under dagens inspelning.

Idag har jag och mina fantastiska kollegor tillbringat dagen bland sladdar, mikrofoner och kamerastativ… I ett 1600-talsvalv i Gamla Stan känns det ganska naturligt att göra barockmusik! Frescobaldi, Purcell och Schütz hade nog känt sig hemma…

Just inspelningar kan annars bli ganska spända tillställningar. Till skillnad från konserter, där allt sker in the moment och en liten skönhetsfläck här och där är obetydlig för helhetsintrycket, handlar ju en inspelning väldigt mycket om perfektion. Inte bara ska det låta bra om ensemblen som helhet; var och en vill dessutom låta så bra det bara går på sitt individuella instrument. När man till råga på allt filmar och ska försöka hålla koll på hur man ser ut medan man sjunger eller spelar kan det bli rätt utmanande… Man vill ju gärna behålla något slags spontanitet våga ta lite risker även när bandet går. Tack och lov förblev stämningen glad och avspänd och många glada skratt ekade mellan stenväggarna under de timmar vi höll på!

Filmaren och ljudteknikern Thomas Garnbeck kollar inställningarna.

Att vara i ögonblicket…

Glad och förväntansfull sångerska i logen!

Jag stod i eftermiddags och pratade med mina musikerkollegor i logen innan vi skulle in och göra en adventskonsert ihop. Det var så härligt, för vi slog alla fast att vi verkligen gladde oss åt att uppträda. Jag menar inte att man inte gör det i vanliga fall (då skulle man ha valt ett annat yrke) men let’s face it: ibland är gigs s.k. “brödjobb” som man bara gör; ungefär som för vilken annan yrkesgrupp som helst. Man “lirar av sig” sina stycken och har börjat fundera över vad man ska laga till middag innan man kommit ur konsertklänningen.

För de flesta frilansare kan man nog säga att musikerlivet “började igen” någon gång under sommaren. Kanske med ett par sommarkonserter innan man gick in i den vanliga konsertsäsongen. Detta efter ett år av undantagstillstånd. Nu efter några månader är vi åter i en sits där man inte riktigt vet vad som kommer att hända. Får vi nya restriktioner? Kommer planerade konserter under vintern att kunna genomföras? Hur länge blir i så fall nedstängningen nästa gång? Samtidigt som man försöker slå sådana tankar ur hågen och göra sitt jobb så finns de så klart i bakhuvudet. Just detta tror jag gör att man njuter så av varje enskilt gig, stort som smått!

Jag stod och lyssnade på mina kollegor i stråkkvartetten när de spelade det fina introt till Schuberts “Ave Maria” och verkligen sög in varje ton! Ska man hitta något positivt i denna eländiga pandemi är det möjligen att man inser hur lyckligt lottad man är som får ha ett sådant här yrke…

Konserten avslutades med en allsångsversion av “Nu tändas tusen juleljus” tillsammans med publiken. Sällan har jag tyckt det varit så roligt att stämma in i en traditionell julsång! Glad andra advent!