Sångfröken laddar!

Nu är det äntligen dags att återse alla mina härliga elever igen! Den här hösten flera veckor senare än vanligt p.g.a. föreställningarna. Jag ser verkligen fram emot att sätta på mig Pedagog-hatten igen! När jag i morse började planera veckans lektioner, gå igenom varje elevs notmapp och göra anteckningar om saker jag vill gå igenom med var och en, kände jag den där förväntan som är så typisk i början av ett nytt undervisningsår.

Det är ju inte så att jag har en fixerad målbild för varje enskild elev! Det tror jag alla som läser min blogg har förstått vid det här laget. Det är inte möjligt att på förhand bestämma hur långt man ska ha kommit i december. Det blir en kontraproduktiv stress som inte gagnar någon elev. Glöm inte att vi alla befinner oss i Trappan och ibland kan vi bli stående ett bra tag på en viss avsats.

Jag kände den där förväntan som är så typisk i början av ett nytt undervisningsår.

Men även om vi inte vet var vi kommer att stå om några månader har jag så klart letat repertoar åt eleverna och gjort en grov skiss över vad vi behöver jobba med. Jag är helt enkelt nyfiken på hur eleven X kommer att klara sången Y eller om eleven Z kommer att behärska den där arian vi la åt sidan för ett år sedan för att den ännu kändes lite knepig!

Det är alltså full av förväntan och glädje jag styr kosan mot sångstudion imorgon. Mot nya mål!

Så var det gjort!

H.P. Johnsen (1717-1779): “Tystlåtenheten”

Att få möjlighet att sätta upp en scenisk föreställning med min egen ensemble är en närmast obeskrivlig ynnest!

Så var det äntligen gjort! Premiären är avklarad liksom andra föreställningen. Som de flesta vet är jag i grunden utbildad vid Statens Operahögskole i Oslo. Jag ägnade mig därför mycket åt just musikdramatik åren efter examen, men i takt med att jag specialiserade mig på tidig musik och barocksång blev det alltmer konsertverksamhet. Under åren jag var bosatt i J.S. Bachs underbara hemland Tyskland blev det av förklarliga skäl mycket tysk barock och då i synnerhet oratorier.

Det är kul att få visa att barockmusik inte alltid behöver vara oerhört komplicerat eller “finkultur”.

Att då “på gamla da’r” få möjlighet att sätta upp en helt egen scenisk föreställning på en liten fristående scen tillsammans med min egen ensemble och en fantastisk recitatör är en närmast obeskrivlig ynnest! Det känns som om jag får lov att använda de erfarenheter jag samlat på mig under alla år som frilansande sångerska; närmast som ett litet bokslut. Fördelen med att inte vara 25 längre är dessutom att man inte är lika rädd för att göra bort sig som man var som yngre utövare. Det är så kul att få stoppa in lite crazy moment och visa att barockmusik inte alltid behöver vara oerhört komplicerat eller “finkultur”.

En fin komplimang fick vi efter andra föreställningen: vi spelar ju på Musikvalvet Baggen, som i huvudsak arrangerar jazz-, pop- och viskonserter; mic:ar, förstärkare&Co. Ändå hade två vänner som hör till stamgästerna vågat sig dit (enligt egen utsago för första gången på en klassisk konsert) och kom fram efteråt för att prata. De menade att de verkligen fått mersmak; att musiken varit så omväxlande och att de skrattat så mycket. Helt underbart att höra eftersom det är så sant: barockmusiken är ju väldigt ofta så härligt tillgänglig!

Musikvalvet Baggen med Lyckans Enhörning och “Magdalena Ribbingsfåtölj i bakgrunden.