I dessa ovissa tider är det lätt att stagnera, har jag märkt. Man är obenägen att ta risker eftersom allting är så osäkert. Framtiden är oviss. Hur länge kommer vi att ha den här situationen i samhället? Hur länge kommer kulturen att sättas på undantag? Hur många av alla tappra kulturarbetare kommer, trots idogt kämpande, inte att kunna resa sig igen när vi äntligen kan återgå till en mer normal vardag…? Ingen vet.
Själv är jag ju bland de lyckligt lottade som haft möjlighet att i stort sett fortsätta arbeta genom pandemin. Mycket beroende på att jag inte är 25 längre och har hunnit skaffa mig ett brett musikaliskt skyddsnät. Men även jag hamnar i tvivel. Oroar mig för hur det ska gå och vilka vägar jag ska välja.
Just för att jag inte vill sitta och oroa mig har jag försökt tänka kreativt. OM vi nu tvingas leva i den här situationen länge; dvs. att vi inte tillåts möta vår publik mer än i mycket begränsad skala, så måste vi hitta vägar att ändå nå ut. En nyckel tror jag är att skapa bra förutsättningar för att ge konserter i mindre skala; med andra ord hitta små sceniska rum som rymmer färre. Dels för att det håller sig inom det tillåtna publikantalet, men framför allt för att publiken (förhoppningsvis!) vågar sig dit!
Sagt och gjort: jag har mot bättre vetande hyrt in mig i en lokal centralt i Stockholm, där jag disponerar ett större rum med flygel och plats för 30(max) åhörare. Självklart ska jag främst undervisa där men jag ser även andra möjligheter: jag hoppas av och till att kunna bjuda in till Musikalisk Salong! En underbar möjlighet för både mig och tenormaken att hålla kreativiteten igång och få prova ut program inför en liten publik. Eleverna kan även, om de har lite drive, ordna workshops och elevaftnar om de vill. Det är egentligen en galen timing att ta ekonomiska risker som denna just nu men just därför gör jag det.
Kulturen ska överleva och det står smärtsamt klart att det inte är politikerna som kommer att rädda den! Jag vill sjunga inför publik. Jag har faktiskt saker att berätta och musik att dela. Därför gör jag detta just nu.