Om hösten, om hösten, då är det allra bäst…

Nejdå, vi befinner oss fortfarande i sommargrönskan och det är fortfarande en bit kvar till höstterminen. En av fördelarna med denna påtvingat lugna vår och sommar har för min egen del varit att jag haft tid att vara kreativ på ett sätt som jag inte varit på år och dag! Jag är t.ex. nästan färdig med manus och översättningar till en Telemann-föreställning jag hoppas kunna sjösätta om ungefär ett år. Det är en projektidé jag haft länge men problemet har varit tiden. Den har aldrig riktigt funnits där och så har det hela skjutits på framtiden. Tills nu!

Det samma gäller undervisningen. Jag har tillbringat hela dagar med att gräva fram ny, spännande repertoar till mina elever! Vissa höstar har jag nästan känt att sommaren varit för kort; att jag inte är utvilad när det är dags att dra igång igen. Den här gången känner jag mig som en cirkushäst som otåligt står och skrapar med hovarna i sågspånet i väntan på att äntligen på trava ut i manegen! Jag är sugen på att börja även om det bara är slutet av juli. Ett gott tecken…

I väntan på att få börja undervisa alla härliga sångare får jag hålla till godo med min egen röst och som tur är har jag hjälp av min underbara ackompanjatör, lutenisten Lars-Erik Larsson. Vi har (kors i taket!) två konserter i augusti och det ser jag verkligen fram emot. Kanske ses vi redan då…?