–Hur gör man egentligen för att kontrollera sina nerver? Jag får så många bra uppslag från er och det här kom förra veckan. Det kommer ett Samtal på det här temat i Digital sång 4 men jag vill gärna starta lite redan nu.
Det korta svaret lyder att du nog aldrig gör det fullt ut. Du skaffar dig strategier för att så långt som möjligt kontrollera nervösa impulser men det är nog en utopi att tro att man någonsin ska kunna stå där framme lika avspänd som vore man hemma i sitt vardagsrum. Och det är nog tur, för just den lilla nervositeten är vad som håller ett framträdande levande och som gör att vi “i stundens hetta” presterar något vi kanske aldrig gjort förut. Hemligheten som jag ser det är att omvandla nervös energi till något positivt. Fokusera på att den är just det: energi. Och energi behövs för att förmedla musik och beröra en publik. Den får bara inte fullständigt ta överhanden. Hur artar sig då nervositeten? Ja, ofta känner vi ju hur hjärtat slår fortare, ibland kan det kännas som ren “hjärtklappning”. Det här kan du till viss del simulera när du står i övningsrummet, genom att jogga ett par minuter på stället; få upp pulsen, innan du sjunger igenom en sång. Många får svettningar, muntorrhet eller en allmän känsla av olust (“hur kunde jag någonsin tacka ja till den här konserten?”). En stor del har naturligtvis att göra med självbild; hur man ser på sig själv och hur man tror att andra uppfattar en. Det är dock stora, psykologiska frågor som jag lämnar därhän just nu.
Rent konkret stavas den bästa medicinen mot nervositet förberedelse. Se till att kontrollera alla de delar av din sång som du kan kontrollera; då har du eliminerat många av de saker som kan göra dig nervös. Det kan låta enkelt, men det är självklart att du blir mindre nervös av att ställa dig framför publik med ett stycke du övat väl på och kan utantill kontra ett som är dåligt förberett. Om jag är lite elak så är jag ibland förbluffad över hur få som väljer att lära sig sina saker utantill när vi har workshops eller elevaftnar… Sen är det klart att oerfarenhet gör en mer nervös! Är det första gången man gör något inför andra människor, oavsett vad det är, är det naturligt att man får hög puls. Därför gäller det att hela tiden leta efter sammanhang där man får öva på just detta. Det behöver inte vara något avancerat, det räcker gott att sjunga igenom ett par sånger för en snäll publik bestående av två vänner i ditt vardagsrum!
En annan fantastisk hjälp är rutiner. Öva mycket på att “gå och stå”. Bestäm dig för vart du tittar innan du börjar, var du ska ha fokus medan du sjunger och hur du beter dig när du är färdig. Alla sådana rutiner skapar trygghet.
Yrkessångare går i regel igenom olika faser vad gäller nervositet över en lång yrkesbana. En människa förändras ju enormt mycket mellan 30 och 50 och så även nervositeten. Det är heller ingen självklarhet att man blir “lugnare med åren”. Jag har kollegor som vittnar om att de blivit mer och mer nervösa, men tack vare den erfarenhet som musiker som de samlat på sig, så klarar de ändå att tackla den tilltagande nervositeten. Personligen är jag numera (oftast) relativt lugn och kan i regel verkligen njuta av en konsert trots nervositet. Däremot hade jag en “nervositetstopp” kring 35, vilket hängde ihop med en period av tekniska problem, som gjorde mig mer osäker än jag varit tidigare. Jag bodde vid den tidpunkten i Köln, Tyskland, och tog hjälp av en helt fantastisk sportpsykolog vid Idrottshögskolan där. Han arbetade mycket med elitidrottare och deras vardag är ju i mångt och mycket besläktad med en professionell musikers vad gäller performance. Exakt hur vi jobbade blir en för lång historia för en blogg men det handlade mycket om att sätta ord på rädslor. Att inte tillåta diffusa “halvtankar” i stil med “alla kommer säkert att tycka jag är dålig”. Istället handlar det om att vara så konkret som möjligt och tänka varje tanke till slut. “OM ett par av dem nu inte tycker jag är bra, vad händer då?” Sedan fortsätter man ställa följdfrågor i stil med “och vad händer då?” till sig själv, tills ämnet är helt uttömt. När man vänt och vridit på det inser man att det inte är värre än att man troligen kommer att gå ut och ta en öl med kollegorna efter konserten, ta bussen hem, somna och vakna nästa morgon trots att prestationen kvällen innan möjligen inte var optimal.
