Tålamod i Trappan…

Den här veckan har två av mina elever fastnat i Trappan…

Låt mig förklara: när man först börjar ta lektioner, speciellt om man inte sjungit mycket innan, brukar det gå med en rasande fart. Allt känns roligt och spännande och man lär något nytt varje lektion. Framför allt har man ofta känslan att man klarar av att omsätta det nya och känner sig duktig och motiverad. Efter en tid, typiskt är några månader, börjar det ofta gå lite tyngre under en period. Jag brukar beskriva det som att det börjar blir “rörigt i verktygslådan”. Pedagogen har närmast bombarderat eleven med tekniska instruktioner under många veckor och till sist blir det svårt med koordinationen. Sångaren vet att man bör tänka på stödet, luftflödet, vokalutjämningen etc. etc. men det blir bara kaos! Efter att ha seglat på en framgångsvåg under en längre tid känns det plötsligt som om man inte lärt sig ett dyft! En elev som  började hos mig för några månader sedan öppnade sin senaste lektion med att dystert konstatera: “Ingenting funkar längre! Det känns som om jag helt har glömt hur man sjunger…”

Jag fick ägna några minuter åt att relativera. Hon har helt enkelt kommit upp till den första avsatsen i Trappan. Det är en modell som i grunden kan användas för att beskriva de flesta saker som vi lär oss från scratch. Vi startar på marken och framför oss har vi en vindlande trappa med x antal avsatser. I början nästan springer vi upp, fulla av energi tar vi ibland två trappsteg åt gången. Efter vart blir vi andfådda, funderar på om vi glömt något där nere och stannar till för att fundera. Vi har nått en avsats.

När man når en ny avsats kan det kännas oerhört frustrerande eftersom man uppfattar att man står still i utvecklingen. Och ändå är de här “utplaningarna” absolut nödvändiga för att komma vidare. Det mesta vi vill bli bra på kräver ju någon form av teknik och normalt sett blir man skickligare ju fler verktyg man har till sitt förfogande. Men ju fler verktyg man har, desto mer är det att hålla isär, och av och till är det nödvändigt att stanna upp och samla ihop de verktyg som redan finns där innan man skaffar ännu fler. Det är de här perioderna jag   brukar jag kalla för avsatser. De kräver lite tålamod men sång är en teknikgren och kräver enormt mycket filande.

Så omfamna den avsats du just stannat på. Ha tålamod och upprepa de övningar du redan lärt dig tills de sitter som berg. Skriv gärna ner ett par stödord när du övat klart. Vad tyckte du att du fick till just idag? Vad gick mindre bra? Utvärdera i lugn och ro. Innan du vet ordet av bär det av uppför trappan igen, var så säker. Tills det är dags att samla ihop sig vid nästa avsats.