Self-digging

Jag har ett par elever som har den avundsvärda och ack, så viktiga egenskapen att de kan glädjas över sin egen röst. Men det kan väl alla? undrar ni kanske. Nej, det är ovanligare än ni anar! De flesta klarar på sin höjd att glädjas när de just tagit ett nytt kliv i Trappan och det faktiskt är uppenbart att de gör något bra. Några kanske kan njuta ett kort ögonblick när de just bemästrat ett svårt stycke för första gången. Men de allra flesta är oerhört stränga mot sig själva. Och då menar jag ALLTFÖR stränga. Att ständigt hacka på sig själv och aldrig tillåta sig att vila i processen är kontraproduktivt, det inser alla, men det är lättare sagt än gjort att sluta.

Det är inte bara att trycka på en knapp med texten “nu-ska-jag-vara-lite-snällare-mot-mig-själv” (jag önskar verkligen att den fanns) men det finns knep för att lära sig ge sig själv lite mer svängrum. För att återkoppla till det där fåtalet elever jag nämnde i början så är det de gör ganska enkelt: de tillåter sig själv att känna glädje när de klarar ett litet moment; det kan vara en fras, en hög ton, ett svårt rytmiskt ställe, och de vilar länge nog i det momentet för att det ska hinna fungera som en boost. Felet de flesta gör är att kräva alltför mycket av sig själva. Istället för att fokusera på de små byggstenarna ser de endast helheten (som innehåller många delar som kanske inte fungerar ännu). Det är det klassiska “glaset-halvfullt-eller-halvtomt”. Självklart får man dåligt självförtroende om man kräver av sig själv att kunna sjunga ett stycke perfekt från början till slut! Varför inte starta med de bitar du faktiskt får till och fokusera på dem? Det är mycket mer konstruktivt och min övertygelse är att du i slutänden utvecklas mycket fortare om du har en i grunden positiv sånglig självbild i motsats till en evigt kritisk blick som bara fokuserar på de saker du inte kan.

Som pedagog utgår jag ifrån det jag upplever hjälpte mig mest när jag själv studerade. Nu utbildade jag mig till yrkesmusiker på högskolan men jag gör i grunden ingen skillnad på mig själv och amatörsångare i det hänseendet. Det absolut viktigaste för mig var alltid en positiv atmosfär. Det innebär inte att inte vara en kritisk eller krävande lärare, men det innebär att alltid fokusera på det positiva, det eleven faktiskt kan! Självklart ska man utmana sig själv och försöka lära sig nya saker men det kan man enligt mig göra parallellt med att man ser sina egna styrkor. Några exempel:

  • Välj inte repertoar som är för svår. Genom att sjunga sånger som svårighets- och omfångsmässigt passar din röst så väl som möjligt förstärker du de kvaliteter du redan har och skapar självförtroende att ge dig i kast med dem du ännu inte har.
  • Acceptera ditt stämfack. Självklart ska vi jobba på att utöka vårt omfång men det gör vi bäst i rena övningar. När vi lämnat uppsjungningen bakom oss och börjar med det stycke vi för tillfället jobbar med bör det vara väl anpassat för din röst, på den nivå där du är för tillfället befinner dig. Att ständigt välja stycken som är lite för höga eller svåra är att be om en ständig känsla av otillräcklighet. Då vet du ju från början att du inte har en chans att bli nöjd när du sjunger igenom sången!
  • Jämför dig inte hela tiden med andra. Varje sångare, proffs som amatör, har sin egen utvecklingskurva. Vissa utvecklas med stormsteg i början för att sedan plana ut, andra har en lång startsträcka för att sedan lyfta medan åter andra tar små men jämna steg hela tiden. Om du klarar att se dina egna kvaliteter blir det ointressant hur fort eller långsamt andra utvecklas.
  • Ha en realistisk målbild. I grunden är jag ett stort fan av ambition! Jag ser ingen anledning att inte ta sångutbildningen på allvar bara för att man inte tänkt bli yrkessångare och ingenting gör mig så glad som flitiga elever. MEN: samtidigt som du övar flitigt hemma mellan lektionerna, sjunger i ensemble eller kör på hög nivå och kanske till och med får små soli i dessa sammanhang, är det livsviktigt att inte glömma varför du sjunger! Det är ju förhoppningsvis för att du inte kan låta bli och för att musik och sång är livsviktigt för dig?
  • Var stolt över att du sjunger på den nivå du gör… trots att du kanske har en lång högskoleutbildning bakom dig, kanske en chefsposition eller ett mycket krävande jobb, flera barn hemma, en massa plikter som kräver din närvaro och ditt engagemang. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag beundrar det mina elever får till trots allt ovanstående! Så ge dig själv en klapp på axeln och tillåt dig själv en liten stund med self-digging av och till. Det tjänar alla på.

Musikalisk salong 2.0

På 1800-talet var höjden av sofistikerat leverne att hålla musikalisk salong. Mer eller mindre välbärgade medborgare öppnade sina hem och bjöd in musiker och sångare att spela och sjunga. Råkade man ha duktiga amatörer i den direkta vänkretsen kunde det bli riktigt familjära tillställningar där man byttes av att underhålla, diskutera musiken och umgås med varandra.

Min spaning är att vi upplever en begynnande renässans för fenomenet. För icke-professionella musiker finns inte alltid en naturlig samlingspunkt kring musiken. (Se inlägget om att upprätthålla motivationen) Man kan som amatörsångare ofta uppleva en viss vilsenhet: “Vart ska jag ta vägen med allt det jag lär mig och det jag vill uttrycka?”. De senaste åren har flera grupper bildats, ofta som Facebookgrupper, där inspirerade amatörsångare på alla nivåer träffas för att sjunga inför och lyssna på varandra. Bara på sista tiden har jag fått höra om tre olika sällskap med lite olika profiler, dit alla som känner sig hågade är välkomna. Gemensamt är att man betalar en liten avgift som ska täcka lokalhyra och arvode för ackompanjatör som finns tillgänglig under hela kvällen. Ett av gängen består framför allt av operafantaster medan ett annat sjunger allt från musical och jazz till romanser. I vissa fall finns både dryck och tilltugg till hands, i andra är det “knytis-principen” som gäller.

Jag blir så lycklig av sådana här initiativ! Det känns som ett steg tillbaka till något som lite gått förlorat i vår digitaliserade värld. Plattformar där sångare som inte har musiken som yrke kan mötas, nätverka och skaffa inspiration för fortsatt sjungande! Leve den musikaliska salongen!

Varför sjunger jag egentligen?

En kollega till mig berättade nyligen att en elev som han haft ett tag tilltagande hade börjat tvivla på sig och sin egen förmåga. Hon hade uppenbarligen gått och funderat en längre tid och inledde sin senaste lektion med att sätta ord på sitt självtvivel. Mycket kretsade kring tankar på hur pass lite hon övade och att hon hade så många intressen utöver musiken som “stal” tid. Hon avslutade med en fråga: “Hur bra kan jag egentligen bli på att sjunga?”

Det här är en fråga som jag tror de flesta pedagoger fått mer än en gång. Det är förståeligt att man som elev ställer den. Ändå är den helt omöjlig att svara på. Min kollega, en erfaren pedagog, svarade med att ge henne en hemläxa: först skulle hon skriva upp en 5-punktslista på vad det är hon tycker är roligt och härligt med att sjunga. Därefter skulle hon sätta upp ytterligare en 5-punktslista på orsaker till varför hon valt att inte bara sjunga själv eller gå med i en kör, utan ta sololektioner för en lärare. Slutligen skulle hon skriva ner en målbild med 5 saker hon hoppas uppnå med hjälp av undervisningen. Jag tycker det var supersmart! Hon skapade på detta sätt ett slags översikt som de tillsammans kunde gå igenom  och analysera. För det handlar till syvende och sist om dig och din ambition. Det finns lika många orsaker att ta lektioner som det finns elever. Medan någon kanske verkligen bara vill sjunga för sitt eget höga nöjes skull och aldrig skulle drömma om att sjunga solo offentligt, vill någon annan utvecklas tekniskt för att kanske få chansen att få ett solo i kören eller rent av sjunga en solokonsert med musicerande vänner. Vi möter som lärare hela spektret och det är det som är så spännande. Jag skulle aldrig någonsin säga till en elev att det “inte är någon idé” eftersom det ändå inte finns något utvecklingspotential. Det kan jag aldrig veta och det vore förmätet. Lika lite skulle jag “lova” en elev att vi kommer att uppnå ett visst resultat. Det kan jag inte heller veta. Det beror så mycket på varje enskild sångare hur mycket man är beredd och har möjlighet att lägga ner tid på sin sång. Vissa tar jättekliv fort medan andra tar myrsteg (se inlägget om “Trappan”) men alla gör någon form av framsteg. Det är dock upp till var och en att avgöra om det är nog eller ej. Det varken kan eller bör vara pedagogens uppgift.

Snegla på andra!

En av de bästa sånglärare jag själv haft brukade ofta säga (fast på norska): “Var otrogen, för guds skull! Annars blir du aldrig någon bra sångare…” Det låter naturligtvis drastiskt, men vad han menade var att det är viktigt att våga ta intryck av andra än bara din egen pedagog; inte bara andra sånglärare men även ackompanjatörer, regissörer, körledare, dirigenter… Listan är lång. Förr i tiden var det vanligt att pedagoger knöt “sina” adepter enormt tätt till sig och såg det närmast som ett svek om de vågade besöka t ex en masterclass ledd av någon annan. Gudskelov upplever jag att detta närmast sektliknande sätt att undervisa är på väg ut. De flesta av oss pedagoger är mer än medvetna om att vi inte kan kunna allt och att det ofta är till fördel både för oss själva och våra elever om de förblir öppna för allehanda musikaliska intryck och skaffar inspiration utifrån.

En elev som gått länge hos mig hade idag sin första lektion efter sommaruppehållet. Hon kom tillbaka full av inspiration och glädje efter en osedvanligt lyckad kammarmusikkurs utomlands. Hon hade inte bara fått möjlighet att få coachning i grupp tillsammans med andra duktiga amatörsångare men även fått värdefulla solistiska tips av de professionella sångare som ledde kursen. Jag kan inte nog poängtera hur värdefull jag tycker just sådan  feedback är. Det är ju alltid speciellt med elever man haft under lång tid och fått se utvecklas långsamt men säkert- de blir till ens hjärtebarn. Men ibland känner man att man upprepar sig väl ofta och blir lite “tjatig”. Då kan det vara guld värt att någon utifrån hör eleven med fräscha öron och kanske sätter andra ord på samma problem; ord som plötsligt belyser saken ifrån ett nytt håll  och gör det möjligt att komma vidare från en plats där man  stått och stampat ett tag.

Ta alltså alla chanser till att komplettera dina sånglektioner med musikalisk input. Besök en masterclass. Ta en coachningslektion och arbeta med uttryck tillsammans med en pianist. Lyssna på inspelningar. Gå på konsert. Bilda dig en uppfattning om vad du själv tycker om som åhörare. Allting som kan föra dig vidare mot att bli mer komplett som sångare. Kort och gott: våga vara otrogen!

Att hitta motivation- och behålla den!

Det kan vara svårt att hålla motivationen uppe ibland. Det spelar ingen roll om man är professionell eller amatör. Fördelen som proffs är möjligen att målbilden är något mer konkret. Man har oftast något specifikt att öva inför;  nästa konsert, nästa workshop och lektioner kräver att man är “on the game”.

Många av mina elever håller hög nivå och är ambitiösa. De ställer höga krav på sig själva och några är så självkritiska ibland att jag måste bromsa en smula och peka ut de små framstegen också. (Se inlägget om “Trappan”). Det är inte alla dagar det är lika lockande att ställa sig i övningsrummet. Särskilt jobbigt kan det kännas om man fått sova för lite, har mycket på jobbet, har bråkat med sin partner, you name it.

Det är viktigt att hela tiden ha små delmål att jobba emot. Det kan vara något konkret, som nästa lektion, en grupplektion eller en konsert. Men det är ju inte alltid man har ett sådant mål som amatörsångare. Vad gör man under de perioderna? Mitt tips är att göra upp en plan för sitt övande.

Fundera över hur mycket det är realistiskt att du hinner öva under en normal arbetsvecka. Dela tiden på 5-6 dagar. Du bör ha en sångfri dag per vecka. Rösten behöver också återhämta sig. Kan du inte hålla dig helt borta från sången så öva genom att lyssna på inspelningar av den repertoar du just nu jobbar med. Lär dig texter utantill. Leta nya sånger du skulle kunna sjunga framöver. Det finns många sätt att “sjunga utan att sjunga”.

Ge dig själv små läxor. Om inte du eller din kör har några konserter den närmaste tiden och du inte har någon grupplektion inbokad: se det som en möjlighet att lära dig några sånger utantill. Förbered din sånglektion extra väl. Inga mål är för små. Kanske kan du bjuda in ett par goda vänner och visa vad du jobbar med! Huvudsaken är att du behåller motivationen!