Ta chansen att skapa nya sångrutiner!

Ett nytt år för med sig många möjligheter; även ett år som detta, som i mångt och mycket känns så osäkert. Ett nytt årtal och en blank kalender är ett ypperligt tillfälle att skapa nya rutiner! Jag har ju skrivit flera inlägg om detta tidigare, men just nu har du en jättechans att göra upp en plan för dig och din sång och hålla dig till den! Jag tänker framför allt på övningsrutiner, men även på repertoarkännedom. Det senare betyder helt enkelt att lära sig mer om olika epoker, lyssna en massa på olika genrer och kanske skapa en tydligare bild för dig själv av vad du allra helst vill sjunga.

De flesta sångare, amatörer såväl som proffs, har en fallenhet för viss repertoar. Visst kan man vara mångsidig och behärska flera tekniker men de allra flesta av oss märker efter ett tag att viss repertoar passar oss bättre. Det är inte sällan även den musik vi tycker mest om att lyssna till…

Jag har sagt det ofta och jag säger det igen: motivation kommer inte gratis.

Starta med en grovskiss för halvår 1, januari till juni. Gör en kortfattad lista med dina mål:

  • Hur många minuter per vecka vecka skulle du vilja hinna öva?
  • Vilken typ av repertoar är du framförallt sugen på att ta dig an?
  • Hur många stycken vill du ha som mål att öva in?

Därefter bryter du ner punkterna i mindre beståndsdelar:

  • Hur vill du fördela övningsmängden du bestämt dig för; hur många pass och hur länge? Vill du öva varannan dag, var tredje? Är det t.o.m. en idé att “schemalägga” övningstiden till bestämda veckodagar?
  • Vill du grotta ner dig i en speciell epok hela första halvåret eller tvärtom sjunga en sång från varje epok från medeltid till senromantik innan juni månads utgång? Vill du sjunga på något speciellt språk?
  • Vill du ta dig an tre stycken och öva in minutiöst; lära dig utantill, eller snarare känna på många olika sånger?
  • Vill du sätta ihop ett litet program (även om du i nuläget inte kan föreställa sig var eller hur det skulle kunna framföras kan man alltid tänka längre framåt) med ett antal sånger du verkligen lärt dig behärska?

Jag har sagt det ofta och jag säger det igen: motivation kommer inte gratis. Och speciellt inte just nu när inga körer är aktiva och i princip alla musikaliska gruppaktiviteter är inställda. Då är det guld värt att öva för en fiktiv romansafton, förbereda sig på en låtsasprovsjungning eller bara testa sin förmåga att lära sig fem sånger utantill på tid. Se också till att följa upp det du kommit överens med dig själv om. Då är det mindre risk att det rinner ut i sanden. Det är t.ex. ingen katastrof om du missar ett övningspass. Men då kanske du istället över ett par minuter längre vid nästa tillfälle. Var lagom hård mot dig själv men se till att uppfinna små morötter. Just nu måste du vara din egen allt-i-allo: körledare, ensemblecoach, sånglärare, stämkollega, pianist…

LYCKA TILL!

Vikten av att läsa noter, del 2

Förträfflig litteratur.

I förra inlägget på detta tema berättade jag om mina egna erfarenheter under studietiden. Som jag konstaterade skiljer sig kraven på hur väl man faktiskt bör kunna läsa noter för professionella musiker och amatörer. Men det är ändå så att man har en klar fördel av jobba på sin notläsningsförmåga oavsett vilken kategori man tillhör.

Låt oss jämföra med att lära sig bokstäver för att därigenom få tillgång till en värld av litteratur. Man startar knappast med “På spaning efter den tid som flytt”. Det är mer sannolikt att man stavar sig igenom “Totte badar”. Det är verkligen en förträfflig bok när man är fem-sex år, men kanske inte när man är 47… Exakt samma sak gäller notläsningen! Du kommer till en viss punkt när det inte räcker att kunna C-durskalan hjälpligt.

Det är mer sannolikt att man stavar sig igenom “Totte badar”.

Men kan man inte bara lära sig utantill, då? Jo visst, men det blir ju väldigt begränsat, eller hur? Jag har lärt mig åtskilliga konsertprogram utantill i mina dagar, men fråga mig hur mycket jag kommer ihåg en månad efter konserten! Tack och lov är det bara att plocka fram noterna ur biblioteket och friska upp minnet igen. För den som inte läser noter blir det till att lära sig varje låt utantill. Igen. Och inte bara det: du kan inte göra det självständigt eftersom du behöver någon som hjälper dig att studera in musiken igen. Eftersom du inte läser noter kan du inte bara sätta dig vid pianot och klinka igenom melodierna. Någon måste göra det åt dig. För att inte tala om hur mycket tid som går åt! Visst kan du lyssna dig till kunskaper genom att låta en sång gå på repeat men nackdelen med det är att det blir svårt att skapa sig en egen, personlig version av någon låt. Du lyssnar ju inte bara på låten utan på någon annans tolkning av låten. Låt säga att du vill lära dig “Santa tell me”: det är lättare sagt än gjort att bortse från alla utsmyckningar som en wail-drottning à la Mariah Carey gör under en låt. Det blir oftast att man efterapar snarare än lär sig en låt från grunden.

… varje minut man tillbringar med teorin är en bombsäker investering.

Så hur ska jag motivera mig att “plugga” noter, då? Det är ju så tråkigt… eller? Nej, det behöver det verkligen inte vara. Har man det minsta studieteknik är det inte tråkigt alls. Hör man inte till den kategorin kanske det tar emot lite, men då får man hitta motivationen i hur mycket underbar musik man så småningom kommer att kunna ta del av tack vare de nyförvärvade notläsningskunskaperna. Älskar man att sjunga och vill erövra ny repertoar är det inget snack om saken: varje minut man tillbringar med teorin är en bombsäker investering. Avkastningen är helt enkelt skyhög!

Vikten av att läsa noter, del 1

Jag har mycket att säga om det här. Så mycket att jag får dela upp det i flera bloggposter om jag önskar att någon ska orka läsa… Jag tror de flesta av de elever som gått hos mig ett tag fått sig en predikan till livs om notläsning, men det är självklart lite skillnad på de krav som ställs beroende på om man vill bli yrkesmusiker eller utövar för sitt eget höga nöjes skull.

Oläsligt?

När jag studerade i Haag hade jag den osannolika turen att bli närmast “adopterad” av ett gäng continuo-musiker (continuo är barockspråk för ackompanjerande musiker; i mitt fall var det cembalo, gamba, lirone och violone). Även om jag hade en färsk examen från Operahögskolan i Oslo var jag relativt grön vad gällde tidig musik. Visst lärde jag mig en del av min ansvariga sångpedagog där nere, men merparten lärde jag mig av mina medmusiker. Vi sångare blir ofta på gott och ont lite självupptagna; svårt att undvika då ju våra instrument sitter inuti oss. De blir därför lika med vår person på ett helt annat sätt än hos instrumentalister. Den negativa sidan av detta är att vi ibland blir lite dåliga på att ta hänsyn till våra medmusiker. Det finns rätt många “sångar-skämt” bland orkestermusiker och det är inte helt oförtjänt. Ingen annan instrumentkategori skulle t.ex. förvänta sig att de ackompanjerande kollegorna anpassar sig till deras tempi!

Det finns rätt många “sångar-skämt” bland orkestermusiker och det är inte helt oförtjänt.

Men åter till mitt underbara continuo på Kungliga Konservatoriet. Vi började spela tillsammans första månaden, första året och följdes sedan åt under de tre år jag spenderade på skolan. Hur kom det sig egentligen? Det är inte falsk blygsamhet när jag skriver att det definitivt inte var min fantastiska röst; det fanns både bättre och mer tidig-musikaliskt erfarna sångare att tillgå. Nej, det var inte det som avgjorde och vad det var blev jag varse när jag flankerad av mitt trogna gäng satt på puben och drack öl efter min första examen. Min cembalist sa att det som gjorde att han tyckte det var så roligt att samarbeta var att jag “faktiskt läste noter”! Han menade alltså att det för honom var ovant med en sångare som förhöll sig till noter likt de flesta andra instrumentalister, dvs. kunde tillgodogöra sig en relativt stor mängd ny musik under en och samma övningssession. Detta blev en ögonöppnare för mig!

Notera att jag inte menar att alla bör kunna läsa vad som helst perfekt vid första anblick! Det handlar om att öva sig på ad hoc-läsning därför att det i förlängningen gagnar förmågan att lära sig saker fortare och ta in en notbild effektivt.

Genom åren har jag fått detta bekräftat för mig av flera andra instrumentalister: de drar sig för att arbeta med sångare även om de egentligen älskar vokalmusik. Varför? De har helt enkelt inte tid! Inför en typisk frilanskonsert (där de medverkande kommer från olika håll och kanske aldrig arbetat tillsammans tidigare) har man ofta en eller ett par repetitioner. Det innebär mycket begränsat med tid; det måste gå undan att sätta ihop ett program! Om ett av instrumenten (läs: sångaren) har fullt upp med att sjunga rätt noter i rätt rytm och tempo finns ingen tid över till att tolka musiken.

Vad kan det då bero på att sångare i regel är så mycket sämre på notläsning? Det är jag faktiskt inte säker på men jag har tror en orsak är att vi ofta inte blir tvingade att fila på den teoretiska delen av vårt utövande på det sätt som våra instrumentalistkollegor. Vissa sångpedagoger går dock emot strömmen och jag tackar min lyckliga stjärna för att de lärare jag haft genom åren varit mycket noga med att öva prima vista-läsning.

Som pedagog är jag själv egentligen alltför “snäll” vad gäller notläsningsbiten. Samtidigt är mina elever övervägande amatörer och har på ett annat sätt rätt att välja på vilken nivå de själva vill lägga ribban. Som sagt: det finns mycket att skriva om i ämnet och jag återkommer garanterat till det.

Vad driver en musiker?

Eller för den delen: vad driver kreativ människa, oavsett kategori? Det här är någonting jag funderat mycket över de gångna veckorna. I takt med att möjligheterna till möten med publik fallit bort en efter en har jag tvingats ställa mig frågan hur jag ska motivera mig, och i förlängningen hur jag ska motivera mina elever. Som jag diskuterade med några av dem senast igår så måste den främsta drivkraften just nu, när inga kör- eller ensemblekonserter eller ens gudstjänster äger rum, vara det egna välmåendet. Vi mår helt enkelt bättre av att sjunga. När regn och mörker lägger sig som en heltäckande filt över hela tillvaron kan det dock vara ganska svårt att tvinga sig in i övningsrummet… Mitt råd är: gör det även om det tar emot. Om så bara för att göra Julsångsövningen i 10 minuter.

Men det gäller att ha lite is i magen och gilla läget.

Själv hade jag ju för bara några månader sedan helt andra planer för mitt sångarliv; jag ville skala ner på undervisningen för att få lite mer tid för själva utövandet. Planerna var redan ganska långt framskridna. Men liksom så många andra får jag faktiskt acceptera att vi inte alltid kan planera framtiden i detalj. Och ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Men det gäller att ha lite is i magen och gilla läget. Det är svårt att inte veta vad som komma skall men det är bara att inse att det är så det är.

Jag insåg igår, under en härligt petig session med en av de elever jag haft allra längst, att jag är så lyckligt lottad att jag har något mer än mitt eget utövande som jag brinner för! Så kanske inte 2021 blir det år jag planerade från början, men det kan ändå bli utmanande och intressant. Jag får helt enkelt lägga mer krut på mina inspirerande elever. Inte fy skam, det heller!

Uäaueueuuuu…

En av mina härliga elever hade terminens näst sista lektion igår och jag frågade om hon ville gå igenom ett nytt stycke under kommande lektion för att ha något att bita i under julledigheten. Hon skruvade på sig. Nej, egentligen skulle hon faktiskt helst vilja sjunga lite julsånger. Om jag inte hade något emot det förstås… As if! Hon menade att det troligen är enda tillfället att få sjunga de gamla välbekanta julpsalmerna och sångerna eftersom alla advents- och julkonserter är inställda. Jag är inte den som missar ett tillfälle att få sjunga julsånger så jag tänkte ge er ett litet tips på ett sätt att förena nytta med nöje.

Nej, egentligen skulle hon faktiskt helst vilja sjunga lite julsånger.

Närmare bestämt en kombinationsövning; registerutjämning, vokalutjämning och julsång i ett! Jag har valt “Nu tändas tusen juleljus” för att den har flera verser med många olika vokalkombinationer samt den nyttiga stora sexten i starten. Flera av våra mest älskade julsånger har dock liknande egenskaper; vill man t.ex. använda “Gläns över sjö och strand” går det utmärkt! Jag utgår alltså ifrån att övningen är det första du gör i passet; dvs. att du är helt ouppsjungen när du startar.

  • Nynna igenom melodin ett par gånger på valfri klingande konsonant (m, n, ng, v, eller z)
  • Sjung igenom sången med endast vokalerna i texten (se den här postens titel=första frasen i “Nu tändas”)
  • Sjung minst två olika verser så att du kan känna efter och jämföra vad som sker i övergången mellan olika vokaler. Du kommer att känna att vissa vokalkombinationer är svårare än andra.
  • Sjung texten som den står och se hur långt fram du kan placera konsonanterna; helst ska du ha känslan av att de uttalas utanför munnen, “framför framtänderna”.

Nu är du redo att ta dig an vilket stycke det än är du vill jobba med. Kanske fler julsånger…?

Gå inte i dvala!

Liten Anton i dvala.

Jag läste precis igenom mina inlägg i Corona-sångbloggen. Det var intressant att få en bild av hur det kändes då, mitt under “isoleringen” i skogen tillsammans med min man och son. På ett sätt var det mer som ett litet äventyr. Det var egentligen ganska mysigt, om än stundtals lite småtrist. Man hade ju ändå ett slags föreställning om att det snart skulle vara över…

Nu har det visat sig att det inte gått så fort som vi trodde och det nya är att vi inte mer har en klar föreställning om när pandemin kommer att vara över. Och är det någonting de allra flesta av oss tycker är jobbigt så är det att leva i ovisshet. Det är svårt att inte kunna göra upp konkreta planer; att inte veta när saker kommer att vara genomförbara.

Den ekonomiska aspekten av hur tufft det är för många konstnärer (och frilansare över lag) har jag redan skrivit om så det räcker. Nu intresserar jag mig för den konstnärliga aspekten. Hur man hindrar sig själv från att gå i dvala. Med andra ord: hur motiverar man sig själv att fortsätta jobba på? För egen del handlar om att utmana mig själv och sätta upp mål. Nu när en stor av undervisningen omöjliggjorts har jag mer tid till förfogande. Likt i våras har jag börjat titta på ny repertoar. Jag sätter samman potentiella konsertprogram och försöker att tänka i strikt konstnärliga termer. Inga tankar i stil med: “När kommer det att vara möjligt att framföra det här?” eller “Är det ens någon idé om man inte får ta in publik?” är tillåtna.

Jag har skrivit om struktur tidigare, t.ex. hur man kan kan föra Sångdagbok. Det är verkligen ett av mina bättre tips! Speciellt om man är amatörsångare med ett arbete vid sidan av. När kören och kanske till och med de enskilda lektionerna blir inställda kan det kännas näst intill oöverstigligt att motivera sig till egenövning. Har du då din egen lilla chore list och en övningsplan att hålla dig till blir det definitivt enklare. För mig som yrkesutövande sångare är det självklart lättare att fortsätta se till att hålla rösten i trim och planera för en (om än oviss) sånglig framtid. För dig som amatörsångare gäller dock detsamma: du vill ju hålla fast vid den nivå du uppnått och inte börja på ruta ett den dagen dina musikaliska aktiviteter startar upp igen.

Gå alltså inte i musikalisk vintersömn!

Gå alltså inte i musikalisk vintersömn! Håll sångfanan högt och försök peppa dig själv hur tungt det än är. Har du en eller ett par extra bra körkompisar? Utbyt små tips på hur ni håller igång; kanske till och med små filmklipp där ni gör en övning ni tycker är bra. Eller varför inte när ni sjunger igenom en sång ni just lärt er! Att inte känna sig isolerad i musiken är a och o. Därför bombarderar jag just nu flera kära kollegor med repertoarförslag och idéer om kommande gemensamma projekt… Trevlig sånghelg!

Den underbara Trappan!

Ni som följt bloggen vet att att jag regelbundet kommer tillbaka till begreppet “Trappan”. Igår hade jag en underbar lektion med en av de elever jag undervisat allra längst! Det var en sån där aha-upplevelse som man bara upplever sällan men som är så härlig… Det var elevens första lektion efter sommaren. Hon har under åren varit en flitig sångerska; sjungit regelbundet i flera körer och mindre ensembler, deltagit på otaliga workshops och grupplektioner och framför allt övat disciplinerat och tålmodigt. Även i de perioder när det kanske inte gått så bra. Det sistnämnda är naturligtvis en stor del av nyckeln till att det stadigt gått framåt. Hon har helt enkelt aldrig givit upp! Varit frustrerad, visst, men aldrig (vågar jag påstå) övervägt att sluta och hela tiden varit intresserad av att hitta nya vägar och strategier för att hitta nästa steg.

Under sommaren hade hon, Coronarestriktioner till trots, hittat både körsångsmöjligheter och en amatöropera-workshop för att få sjunga även under de annars “sångfria” semestermånaderna. Hon var alltså inte ett dugg ringrostig när hon kom tillbaka, vilket annars är det vanliga. (De allra flesta elever kommer tillbaka efter ledigheten utan att ha sjungit på många, många veckor.) Men inte bara det: hon hade, helt på egen hand, tagit ett gigantiskt kliv i Trappan! Diktionen satt konsekvent långt fram, legatot funkade bättre än någonsin och (efter lite “gnäll” från Fröken) registerskarvarna var i princip utsuddade!

Ett under? Nja, inte helt. När man studerat sång under flera år och varit någorlunda konsekvent och flitig så får man naturligtvis, precis som en professionell sångare, en massa rutin. Man känner sin röst, man vet vad ens egna styrkor och svagheter är och man har en gedigen verktygslåda för att ta itu med det mesta vad gäller sången. Jag brukar ofta poängtera att en normallång professionell sångutbildning är minst 7-8 år och då talar vi bara om den tid man tillbringar på skolor. Därefter följer ofta år av learning-by-doing och de flesta sångare känner sig nog aldrig helt fullärda. De har oftast en pedagog eller en coach som de tenderar att återkomma till under hela karriären. Bara för att få en check-up; en påminnelse om de viktiga sakerna. Själv kan jag inte föreställa mig mitt sångarliv utan input från Svein eller Jill… Eller från alla duktiga kollegor som bidrar med inspiration när jag har förmånen att få jobba med dem. Man lär så länge man sjunger!

Mikroövning

Ibland tvingas vi att rationalisera för att tiden helt enkelt inte räcker till. En elev skrev igår att hon var lite irriterad över att hon efter en månads Corona-paus plötsligt hade så lite tid att öva! Sedan förra veckan är hon nämligen tillbaka på sin fysiska arbetsplats. Hela april kände hon att hon verkligen kunnat få in sången i vardagen på ett helt nytt sätt eftersom hon helt och hållet styrt över sin egen tid. Hon tog i godan ro ett sångpass i sällskap av “digital-fröken” i veckans Övningar, efter att hon fått iväg barnen till förskolan och innan hon själv satte sig framför datorn för att börja arbeta. Hon kände själv att hon aldrig övat så konsekvent och regelbundet som under de gångna fyra veckorna. Nu upplevde hon att hon knappt hann äta frukost, än mindre öva, innan det var dags att rusa till jobbet. På kvällen blev det också tajt med alla saker som då måste göras.

Om det helt enkelt inte är realistiskt att du får till ett “fullt” övningspass så är det ingen idé att stressa upp sig. Bättre att få till något litet än ingenting alls. Jag brukar kalla det för att mikro-öva. Du väljer ut ett par övningar och avsätter 5-10 minuter. Så mycket tid har alla. (Har man det inte misstänker jag att man borde se över sitt veckoschema!) Ett förslag på mikropass skulle kunna se ut som så:

  • 1-2 andningsövningar
  • Talövningar (ni vet: a-ha, å-hå, ä-hä etc. i stigande ljudstyrka9
  • 1 randfunktionsövning (prrrr i treklang eller oktav)
  • 1 ren klang-/agilitetsövning (ja i treklang eller oktav; 1 g legato, 1 g staccato)

Om det sedan är bra att vi i vårt “vanliga” liv inte har tid för de saker vi verkligen brinner för och som gör oss lyckliga, det är ett annat kapitel. Själv hör jag till dem som (kanske naivt) hoppas att den här stora, unisona krisen ska ha fört något gott med sig också; att vi kanske får tillfälle att fundera på hur vi faktiskt vill leva våra liv. Men det är ett inlägg för en helt annan blogg…

Curb your enthusiasm!

Nej, självklart är jag inte ute efter att någon enda elev ska bli sångens Larry David. Däremot kan det vara smart att göra val så att inte allt sker samtidigt; att vara ekonomisk med sin röst. Ibland kan det vara bra att bestämma sig för kortare pass under en period för att rösten ska få återhämta sig. Precis som en löpare inte springer flera mil precis varje dag bör inte en sångare göra motsvarande med sin röst. En vilodag helt utan sång av och till är också bara sunt.

Som pedagog är det en balansgång att gå, då man inte vill kväva en elevs entusiasm! Det är ju absolut fantastiskt när man märker att en elev börjar få feeling; skaffar sig övningsrutiner, börjar researcha repertoar osv. Det som kan vara svårt, framför allt innan sångaren hunnit samla på sig erfarenhet, är att begränsa repertoaren. Då talar jag inte om vilken sorts repertoar man sjunger; ju större variation när man är i början av sin sångutbildning, desto bättre! Nej, jag pratar om hur många bollar i luften man har samtidigt, dvs. hur många stycken man övar på parallellt. Vissa elever svävar ut och övar absolut allt samtidigt, men ingenting riktigt grundligt. Särskilt består faran när eleven främst vill sjunga operaarior, vilka ju ofta är långa, musikaliskt utmanande och består av flera delar av olika karaktär. Föga förvånande kommer hen till en gräns när stycket “typ” sitter, men inte mer. Texten är ofärdig, rytmen inte helt precis osv. Helt förståeligt att eleven då startar på en ny, fräsch aria för att få ny inspiration. Efter ett tag händer samma sak med det stycket och sedan med ytterligare ett. Till slut sitter hen där med ett tiotal halvfärdiga stycken. Det är då man bör dra i handbromsen, välja ut ett par av de stycken man håller på med och sedan mer eller mindre “tvinga” sig att verkligen lära sig dem ordentligt. Med text, rytm och allt!

Den där “uttråkningsfasen” är lätt att förstå och drabbar av och till alla. Men istället för att kasta sig över ännu ett jättelångt, jättesvårt stycke kan det vara en idé att varva med ett par enklare, kortare stycken. Kanske ett par kortare svenska romanser eller en jazz standard? Då har du gjort något roligt, omväxlande och samtidigt faktiskt lärt dig ytterligare något riktigt ordentligt! Det lönar sig bättre i slutänden att gå på djupet i det lilla än att bara skrapa på en väldigt stor yta…

Skaffa en “go-to”-sång

Vi vet alla att rösten ibland strejkar utan att vi riktigt vet varför. Jag pratar inte om när man startar upp efter en förkylning eller att sjunga precis efter att något tråkigt hänt. Jag pratar om den där helt vanliga dagen när man startar uppsjungningen precis som vanligt men allt känns trögt. Det är oerhört irriterande och är man inte försiktig kanske man sjunger sig småhes i ren frustration. Dagen innan gick allt hur bra som helst och nu funkar plötsligt ingenting. Maskineriet vägrar att låta sig oljas!

Som yrkessångare händer det naturligtvis att just en sådan dag sammanfaller med ett framträdande. Det har alla som uppträder regelbundet garanterat varit med om. Det är bara något man måste förhålla sig till och jobba igenom och då är det praktiskt om man har en strategi. Istället för att ödsla energi på att fråga sig varför det inte funkar så lönar det sig att vara lösningsinriktad. Mitt bästa trick är att ha en go-to-sång; en sång du sjungit på länge, kan i princip utantill och som du alltid kan komma tillbaka till när det kärvar. Det behöver inte alls vara några långa stycken, det räcker med någon minut så är man ofta på rätt köl igen.

Personligen har jag en lutsång av Robert Johnson, “When Laura smiles”, samt recitativet till den första altarian ur “Juloratoriet” av Bach. Den förstnämnda sjöng jag mycket på lutkonserter redan som student och Bach var det första oratorium jag framträdde med i sin helhet som ung sångerska. Jag älskar dem båda och eftersom de varit med mig så länge sitter de som en smäck i stämman. Alltså har jag dem som min lilla livlina när rösten trilskas emellanåt. Hur sliten jag än är slår det aldrig fel: jag hittar inom några minuter tillbaka till den sunda sångrösten igen. Detta är alltså ett tips ni kan pröva! Det kan vara vad som helst som du gillar och upplever att du brukar sjunga bra. En liten romans, en vers på en folkvisa, ett recitativ. Ha den i bakfickan och ta fram nästa gång det inte fungerar som du vill. Lägg övningen eller stycket du håller på med åt sidan och lek istället med din go-to-sång. Jag lovar att du kommer att locka fram rösten igen på nolltid!