Sångerska på vift

Med mig själv i lurarna…

Idag har vi haft absolut ljuvligt väder! Vi är ju snart i (vårmånaden) mars och det känns. Solen lyste och skogen liksom bad om att jag skulle ge mig ut på långpromenad… Samtidigt tvekade jag eftersom jag behövde öva inför ett par timmars “Öppen Kyrka”-sjungning med passionstema imorgon (halleluja!). Dessutom ska nästa videolektion till mina flitiga digitalelever vara färdig att släppas på måndag och den behövde eventuellt revideras.

Vad göra? Jag har ju skrivit om sångpromenader förut och idag gjorde jag en som hette duga: först lyssnade jag igenom hela den nyinspelade lektionen för att se att allt var okej och att inga konstigheter smugit sig in; allt medan jag njöt av den strålande solen. Därefter gick jag längs mjuka skogsstigar och sjöng (ganska starkt, måste jag erkänna) igenom några av de arior jag tänkt sjunga imorgon, med mig själv som playback. Som tur var mötte jag ingen förrän jag stötte på mina grannar och då var jag nästan hemma igen och hade dessutom slutat skråla…

Jag var så nöjd när jag kom hem och kunde bocka av både övning, lektioner och skogspromenad: tre flugor i en smäll!

Gammal skåpmat

Det är alltid en bra idé att med jämna mellanrum damma av gammal repertoar. Alltså att gå igenom sin sångpärm (som logiskt nog är tjockare ju längre man sjungit) och ta upp saker på nytt. Det är en ovärderlig måttstock på hur man ligger till i sin utveckling och i 99 fall av 100 går det bättre att sjunga ett stycke som man studerade för ett par månader eller till och med år sedan när man gör det på nytt. Idag hade jag och eleven I. en sådan upplevelse. Hon var egentligen helstressad och kom ångande in i sista sekund. Hon hade redan aviserat att hon dessutom var tvungen att gå 10 minuter tidigare p.g.a. ett viktigt möte. Alltså inga strålande förutsättningar för en bra lektion, kan tyckas.

Men som hon sjöng! Vi hade valt ut två engelska barockstycken som hon sjöng för flera år sedan för att se hur de “låg till” efter trädan. Det var så inspirerande och roligt att märka hur mycket hon utvecklats på den här tiden. Allt från frasering och och tonbildning till ornament satt som en smäck! Jag vill lova att pedagogen var lika nöjd som eleven själv. Jag kan verkligen rekommendera den här metoden för att skaffa sig en bild av var man står.

Med det sagt så är det lika viktigt att göra motsvarande åt andra hållet: märker man att en aria eller lied är alltför tuff eller komplicerad för närvarande så gör man klokt i att lägga den åt sidan ett tag. Får du inte alls till den trots idoga försök är det troligen inte dags ännu. Det är oerhört viktigt att lägga ribban på rätt nivå. Dels för att inte tappa sugen (det är ju inte roligt att harva med något man inte känner att man klarar av) men även för att det kan var skadligt att “pressa” rösten längre än den för närvarande klarar av på ett säkert sätt. Allt har sin tid.

Din personliga rutin

Häromdagen skrev jag om rutiner och vill gärna fortsätta på samma tema. Jag kan nämligen inte nog understryka hur viktiga de är. “Jamen, hur ser då en bra rutin ut?” frågar sig den ordentliga eleven. Det är det som är det kluriga: det finns inte en rutin. Du måste själv bygga din egen verktygslåda. Din sånglärare hjälper dig i det att hen gör otaliga övningar med dig. Ju mer ni tillsammans lär känna din röst, ju mer individanpassas dina sånglektioner. Pedagogen ringar in dina utmaningar och försöker hitta en bra väg framåt. Du märker efter hand vad som funkar och det är där ditt eget ansvar tar vid: du måste börja samla på favoritövningar.

Om du har ambitioner med din sång behöver du skapa egna sångrutiner baserade på det som fungerar bäst för dig.

Ett sätt som många av mina elever tycker om är att ha en liten “sångbok”. Där kan man dels skriva ner tankar och reflektioner om den lektion man just haft (minnesanteckningar) men framför allt kan man skriva ner övningar som fungerat bra och som man vill kunna upprepa själv hemma. Det här är är jätteviktigt! Sångläraren är ansvarig för att ge dig maximalt med inspiration under den tid du har sånglektion, men den lilla tiden är en bråkdel av din vokala träning. Redan efter några månader bör du börja kunna sätta ihop en liten övningsrutin baserat på det du gjort med din lärare på lektionen. Kort och gott: om du har ambitioner med din sång behöver du skapa egna sångrutiner baserade på det som fungerar bäst för dig.

Tjata, tjata, tjata!

Som jag redan skrivit om i flera inlägg föregår den största delen av undervisningen på distans just nu. Eleverna mottar digitala “paket” med dels övningar och dels en liten instuderingsuppgift. För att det ska bli någorlunda varierat försöker jag bygga upp varje paket kring ett speciellt tema: andning, rörlighet, projektion osv.

Oavsett vad man vill bli bra på så krävs rutiner.

Inför den senaste inspelningen gick jag igenom ett par av de tidigare lektionerna för att se hur jag bäst kunde komplettera. Då slog det mig hur otroligt tjatig jag är! Jag menar det bokstavligt: jag upprepar samma tekniska käpphästar om och om igen, närmast som ett mantra. Först blev jag nästan full i skratt men ju mer jag tänkte på saken insåg jag att det är så de pedagoger som hjälpt mig mest under min sångutbildning har arbetat. Som lärare måste du ju tro på din metod och dina övningar. Du måste vara övertygad om att du har verktyg som kan hjälpa dina elever att utvecklas. Det är egentligen inget hokus pokus. Man har ett antal ben att stå på som man vill att även ens elever ska få och lära sig använda. Visst kan man försöka hitta olika infallsvinklar och beskriva saker på så många olika sätt man förmår, men i slutänden kokar det ner till att man har en vision om vilka övningar som fungerar.

Det är just därför det kan vara roligt och lärorikt för elever att av och till ta en lektion för någon annan lärare. (Jag skrev en bloggpost om detta för ett och ett halvt år sen.) Alla bra pedagoger vill ju sina elevers bästa och de flesta har nog en liknande syn på vad som är sund sångteknik. Vägen dit kan dock se olika ut och en elev som jobbat med sin fasta lärare länge med ett visst problem kan få en aha-upplevelse när en annan pedagog uttrycker sig lite annorlunda för att förklara samma sak. Plötsligt trillar polletten ner!

Själv har jag gjort samma andningsserie (som nu även mina elever också gör) de senaste 25 åren! Det är inte bara det att jag tycker det är ett effektivt sätt att “väcka kroppen” inför ett sångpass; oavsett vad man vill bli bra på så krävs rutiner. Att göra samma saker om och om igen. Dels för att stärka musklerna och träna koordinationen, men kanske främst för att göra saker till en självklarhet så att de sker automatiskt utan att man behöver tänka på det. Det blir som ett slags meditation. När jag gör min andningsserie på morgonen släpper jag tankarna på allt annat och går in i “sångmodus”. Fortsättning följer.

…som att borsta tänderna!

Att öva är ibland ungefär lika kul som att borsta tänderna…

Eftersom jag bara har begränsad tillgång till en enda undervisningslokal (som är stor nog att kännas Corona-säker) kan jag just nu bara ge ett fåtal live lektioner per vecka. Resten av eleverna går på “digital-paket” likt förra vårvintern. Vem hade trott att vi skulle hålla på likadant ett år senare…?

Hur som helst: jag gör så klart mitt bästa för att variera mina videolektioner och försöker hitta lite olika infallsvinklar och “problemområden” att belysa; allt för att det inte ska bli alltför långtråkigt med den envägskommunikation som digitalundervisningen ändå måste sägas vara. Visserligen kommunicerar jag med flera av eleverna via mejl och telefon och försöker lösa problem de stöter på, men det är ju inte det samma som att ha sin lärare framför sig i samma rum. Varken jag eller eleven kan reagera direkt på varandra och det är en stor nackdel såklart. Men vi gör det bästa av situationen och häromdagen skickade jag därför ut ett extra “kortprogram”; 10 minuter med basövningar helt utan kommentarer. Detta för att eleverna av och till bara snabbt ska kunna göra sina övningar de dagar de kanske har ont om tid eller bara saknar inspiration att göra ett 45 minuters program. Då har man ändå “gjort” någonting vokalt och kan så att säga bocka av sin dagliga röstvård. En sångares vardag är ju inte alltid ett konstnärligt klimax; framför allt övandet kan (ofta) vara både slitigt, frustrerande och enformigt. Men jobbet ska göras och ju fortare man kan hjälpa en elev till den nödvändiga regelbundenheten ju bättre. Att öva ska helst vara lika självklart som att borsta tänderna.

Jag passade på att skicka kortprogrammet även till de elever som har liveundervisning eftersom jag tänkte att de också kanske saknar ork och tid ibland. Att döma av visningsstatistiken är det många som använt sig av programmet flera gånger om, vilket verkligen gläder mig. Men jag hoppas ju så klart att man allt som oftast hittar både lugnet, tiden och inspirationen att verkligen grotta ner sig i musiken; i allt från de tekniska till de konstnärliga aspekterna. Det ena utesluter ju inte det andra.

Att skotta är att öva en smula!

Inspirerande vintervy

Det är ingen floskel: vi går verkligen mot ljusare tider! Just nu har vi i Mälardalen dessutom hjälp av ett skimrande snötäcke som lyser upp…

Jag har funderat en del på fysisk träning i relation till sången på senaste tiden. Eftersom jag bor mitt i skogen utan kommunal plogning blir det till att skotta en del och idag gjorde det mig lite stressad, då jag hade begränsat med tid och ville få in ett litet övningspass innan jag var tvungen att åka hemifrån. Alltså fick jag kombinera nytta med nytta (och lite nöje) och testade stödet medan jag skottade mig fram till övningsrummet, som är en separat liten stuga 20 m bort från huset. Det var en intressant upplevelse kan jag säga. Att skjuta en snösläde (stor snöskovel) framför sig är ganska tungt och det är viktigt att tänka på hållningen om man inte ska få ont både här och var efteråt. I grunden är det samma sak som gäller när man intar “sångposition”:

  • avspända skuldror
  • kontakt med bukmuskulaturen
  • upprätt hållning

Det vore att överdriva att kalla det ett övningspass men det var en suverän uppvärmning som tillät mig att hoppa över både andnings- och stretchövningarna och kunde gå rätt på sången. Jag inser att inte alla har möjlighet (eller anledning!) att skotta framför sin egen dörr, men det finns liknande sysslor som de flesta måste utföra; t.ex. dammsugning… Ju mer man tänker på sin egen kropp i vardagen, på ett muskulärt plan, ju mer förstår man hur den fungerar och vad den mår bra av. Precis som alla andra som har kroppen som arbetsredskap måste vi sångare ständigt ta hand om och vara medvetna om hur vi använder den.

Ett litet tips är dock att det är ganska trist att sjunga med träningsvärk, speciellt i magmusklerna. Se alltså till att stretcha ordentligt efteråt…

Ta chansen att skapa nya sångrutiner!

Ett nytt år för med sig många möjligheter; även ett år som detta, som i mångt och mycket känns så osäkert. Ett nytt årtal och en blank kalender är ett ypperligt tillfälle att skapa nya rutiner! Jag har ju skrivit flera inlägg om detta tidigare, men just nu har du en jättechans att göra upp en plan för dig och din sång och hålla dig till den! Jag tänker framför allt på övningsrutiner, men även på repertoarkännedom. Det senare betyder helt enkelt att lära sig mer om olika epoker, lyssna en massa på olika genrer och kanske skapa en tydligare bild för dig själv av vad du allra helst vill sjunga.

De flesta sångare, amatörer såväl som proffs, har en fallenhet för viss repertoar. Visst kan man vara mångsidig och behärska flera tekniker men de allra flesta av oss märker efter ett tag att viss repertoar passar oss bättre. Det är inte sällan även den musik vi tycker mest om att lyssna till…

Jag har sagt det ofta och jag säger det igen: motivation kommer inte gratis.

Starta med en grovskiss för halvår 1, januari till juni. Gör en kortfattad lista med dina mål:

  • Hur många minuter per vecka vecka skulle du vilja hinna öva?
  • Vilken typ av repertoar är du framförallt sugen på att ta dig an?
  • Hur många stycken vill du ha som mål att öva in?

Därefter bryter du ner punkterna i mindre beståndsdelar:

  • Hur vill du fördela övningsmängden du bestämt dig för; hur många pass och hur länge? Vill du öva varannan dag, var tredje? Är det t.o.m. en idé att “schemalägga” övningstiden till bestämda veckodagar?
  • Vill du grotta ner dig i en speciell epok hela första halvåret eller tvärtom sjunga en sång från varje epok från medeltid till senromantik innan juni månads utgång? Vill du sjunga på något speciellt språk?
  • Vill du ta dig an tre stycken och öva in minutiöst; lära dig utantill, eller snarare känna på många olika sånger?
  • Vill du sätta ihop ett litet program (även om du i nuläget inte kan föreställa sig var eller hur det skulle kunna framföras kan man alltid tänka längre framåt) med ett antal sånger du verkligen lärt dig behärska?

Jag har sagt det ofta och jag säger det igen: motivation kommer inte gratis. Och speciellt inte just nu när inga körer är aktiva och i princip alla musikaliska gruppaktiviteter är inställda. Då är det guld värt att öva för en fiktiv romansafton, förbereda sig på en låtsasprovsjungning eller bara testa sin förmåga att lära sig fem sånger utantill på tid. Se också till att följa upp det du kommit överens med dig själv om. Då är det mindre risk att det rinner ut i sanden. Det är t.ex. ingen katastrof om du missar ett övningspass. Men då kanske du istället över ett par minuter längre vid nästa tillfälle. Var lagom hård mot dig själv men se till att uppfinna små morötter. Just nu måste du vara din egen allt-i-allo: körledare, ensemblecoach, sånglärare, stämkollega, pianist…

LYCKA TILL!

Vikten av att läsa noter, del 2

Förträfflig litteratur.

I förra inlägget på detta tema berättade jag om mina egna erfarenheter under studietiden. Som jag konstaterade skiljer sig kraven på hur väl man faktiskt bör kunna läsa noter för professionella musiker och amatörer. Men det är ändå så att man har en klar fördel av jobba på sin notläsningsförmåga oavsett vilken kategori man tillhör.

Låt oss jämföra med att lära sig bokstäver för att därigenom få tillgång till en värld av litteratur. Man startar knappast med “På spaning efter den tid som flytt”. Det är mer sannolikt att man stavar sig igenom “Totte badar”. Det är verkligen en förträfflig bok när man är fem-sex år, men kanske inte när man är 47… Exakt samma sak gäller notläsningen! Du kommer till en viss punkt när det inte räcker att kunna C-durskalan hjälpligt.

Det är mer sannolikt att man stavar sig igenom “Totte badar”.

Men kan man inte bara lära sig utantill, då? Jo visst, men det blir ju väldigt begränsat, eller hur? Jag har lärt mig åtskilliga konsertprogram utantill i mina dagar, men fråga mig hur mycket jag kommer ihåg en månad efter konserten! Tack och lov är det bara att plocka fram noterna ur biblioteket och friska upp minnet igen. För den som inte läser noter blir det till att lära sig varje låt utantill. Igen. Och inte bara det: du kan inte göra det självständigt eftersom du behöver någon som hjälper dig att studera in musiken igen. Eftersom du inte läser noter kan du inte bara sätta dig vid pianot och klinka igenom melodierna. Någon måste göra det åt dig. För att inte tala om hur mycket tid som går åt! Visst kan du lyssna dig till kunskaper genom att låta en sång gå på repeat men nackdelen med det är att det blir svårt att skapa sig en egen, personlig version av någon låt. Du lyssnar ju inte bara på låten utan på någon annans tolkning av låten. Låt säga att du vill lära dig “Santa tell me”: det är lättare sagt än gjort att bortse från alla utsmyckningar som en wail-drottning à la Mariah Carey gör under en låt. Det blir oftast att man efterapar snarare än lär sig en låt från grunden.

… varje minut man tillbringar med teorin är en bombsäker investering.

Så hur ska jag motivera mig att “plugga” noter, då? Det är ju så tråkigt… eller? Nej, det behöver det verkligen inte vara. Har man det minsta studieteknik är det inte tråkigt alls. Hör man inte till den kategorin kanske det tar emot lite, men då får man hitta motivationen i hur mycket underbar musik man så småningom kommer att kunna ta del av tack vare de nyförvärvade notläsningskunskaperna. Älskar man att sjunga och vill erövra ny repertoar är det inget snack om saken: varje minut man tillbringar med teorin är en bombsäker investering. Avkastningen är helt enkelt skyhög!

Vikten av att läsa noter, del 1

Jag har mycket att säga om det här. Så mycket att jag får dela upp det i flera bloggposter om jag önskar att någon ska orka läsa… Jag tror de flesta av de elever som gått hos mig ett tag fått sig en predikan till livs om notläsning, men det är självklart lite skillnad på de krav som ställs beroende på om man vill bli yrkesmusiker eller utövar för sitt eget höga nöjes skull.

Oläsligt?

När jag studerade i Haag hade jag den osannolika turen att bli närmast “adopterad” av ett gäng continuo-musiker (continuo är barockspråk för ackompanjerande musiker; i mitt fall var det cembalo, gamba, lirone och violone). Även om jag hade en färsk examen från Operahögskolan i Oslo var jag relativt grön vad gällde tidig musik. Visst lärde jag mig en del av min ansvariga sångpedagog där nere, men merparten lärde jag mig av mina medmusiker. Vi sångare blir ofta på gott och ont lite självupptagna; svårt att undvika då ju våra instrument sitter inuti oss. De blir därför lika med vår person på ett helt annat sätt än hos instrumentalister. Den negativa sidan av detta är att vi ibland blir lite dåliga på att ta hänsyn till våra medmusiker. Det finns rätt många “sångar-skämt” bland orkestermusiker och det är inte helt oförtjänt. Ingen annan instrumentkategori skulle t.ex. förvänta sig att de ackompanjerande kollegorna anpassar sig till deras tempi!

Det finns rätt många “sångar-skämt” bland orkestermusiker och det är inte helt oförtjänt.

Men åter till mitt underbara continuo på Kungliga Konservatoriet. Vi började spela tillsammans första månaden, första året och följdes sedan åt under de tre år jag spenderade på skolan. Hur kom det sig egentligen? Det är inte falsk blygsamhet när jag skriver att det definitivt inte var min fantastiska röst; det fanns både bättre och mer tidig-musikaliskt erfarna sångare att tillgå. Nej, det var inte det som avgjorde och vad det var blev jag varse när jag flankerad av mitt trogna gäng satt på puben och drack öl efter min första examen. Min cembalist sa att det som gjorde att han tyckte det var så roligt att samarbeta var att jag “faktiskt läste noter”! Han menade alltså att det för honom var ovant med en sångare som förhöll sig till noter likt de flesta andra instrumentalister, dvs. kunde tillgodogöra sig en relativt stor mängd ny musik under en och samma övningssession. Detta blev en ögonöppnare för mig!

Notera att jag inte menar att alla bör kunna läsa vad som helst perfekt vid första anblick! Det handlar om att öva sig på ad hoc-läsning därför att det i förlängningen gagnar förmågan att lära sig saker fortare och ta in en notbild effektivt.

Genom åren har jag fått detta bekräftat för mig av flera andra instrumentalister: de drar sig för att arbeta med sångare även om de egentligen älskar vokalmusik. Varför? De har helt enkelt inte tid! Inför en typisk frilanskonsert (där de medverkande kommer från olika håll och kanske aldrig arbetat tillsammans tidigare) har man ofta en eller ett par repetitioner. Det innebär mycket begränsat med tid; det måste gå undan att sätta ihop ett program! Om ett av instrumenten (läs: sångaren) har fullt upp med att sjunga rätt noter i rätt rytm och tempo finns ingen tid över till att tolka musiken.

Vad kan det då bero på att sångare i regel är så mycket sämre på notläsning? Det är jag faktiskt inte säker på men jag har tror en orsak är att vi ofta inte blir tvingade att fila på den teoretiska delen av vårt utövande på det sätt som våra instrumentalistkollegor. Vissa sångpedagoger går dock emot strömmen och jag tackar min lyckliga stjärna för att de lärare jag haft genom åren varit mycket noga med att öva prima vista-läsning.

Som pedagog är jag själv egentligen alltför “snäll” vad gäller notläsningsbiten. Samtidigt är mina elever övervägande amatörer och har på ett annat sätt rätt att välja på vilken nivå de själva vill lägga ribban. Som sagt: det finns mycket att skriva om i ämnet och jag återkommer garanterat till det.

Vad driver en musiker?

Eller för den delen: vad driver kreativ människa, oavsett kategori? Det här är någonting jag funderat mycket över de gångna veckorna. I takt med att möjligheterna till möten med publik fallit bort en efter en har jag tvingats ställa mig frågan hur jag ska motivera mig, och i förlängningen hur jag ska motivera mina elever. Som jag diskuterade med några av dem senast igår så måste den främsta drivkraften just nu, när inga kör- eller ensemblekonserter eller ens gudstjänster äger rum, vara det egna välmåendet. Vi mår helt enkelt bättre av att sjunga. När regn och mörker lägger sig som en heltäckande filt över hela tillvaron kan det dock vara ganska svårt att tvinga sig in i övningsrummet… Mitt råd är: gör det även om det tar emot. Om så bara för att göra Julsångsövningen i 10 minuter.

Men det gäller att ha lite is i magen och gilla läget.

Själv hade jag ju för bara några månader sedan helt andra planer för mitt sångarliv; jag ville skala ner på undervisningen för att få lite mer tid för själva utövandet. Planerna var redan ganska långt framskridna. Men liksom så många andra får jag faktiskt acceptera att vi inte alltid kan planera framtiden i detalj. Och ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Men det gäller att ha lite is i magen och gilla läget. Det är svårt att inte veta vad som komma skall men det är bara att inse att det är så det är.

Jag insåg igår, under en härligt petig session med en av de elever jag haft allra längst, att jag är så lyckligt lottad att jag har något mer än mitt eget utövande som jag brinner för! Så kanske inte 2021 blir det år jag planerade från början, men det kan ändå bli utmanande och intressant. Jag får helt enkelt lägga mer krut på mina inspirerande elever. Inte fy skam, det heller!