Är det konstnärlig kreativitet att kämpa för ekonomisk överlevnad?

För alla frilansande kulturarbetare har det gångna året varit en stor utmaning. För många har den varit alltför stor och det har jag redan berört i tidigare inlägg. För resten har det varit en utmaning som vi försökt bemästra så gott vi kunnat. Men bara för att ett hinder inte är helt oöverstigligt betyder det inte nödvändigtvis att det är en välkommen utmaning…

Det är viktigt att alla samhällsmedborgare, men i synnerhet våra politiker, förstår att dessa desperata strävanden efter att få månadsekonomin att gå ihop inte är underbara exempel på konstnärlig kreativitet!

På sista tiden har jag allt oftare, både i medier men även privat, stött på uttalanden i stil med: “Vi får inte glömma den enorma kreativitet som väckts det gångna året. Det finns otaliga exempel på kulturarbetare som hittat fantastiska vägar till överlevnad; sätt de kanske aldrig ens tänkt på om det inte vore för krisen!” Dessa påståenden uttalas säkerligen i all välmening, men i princip undantagslöst av människor som inte själva är kulturarbetare. För vill vi verkligen att kulturutövande främst ska bygga på entreprenörskap? Vill vi ha konstnärer som helt tvingas anpassa sin verksamhet till vad som är lönsamt? Det blir resultatet om vi börjar förflytta gränserna och acceptera t.ex. streamad scenkonst som likställd framföranden som görs live..

Dessa “positiva påhejanden” genomsyras av en enorm okunskap av vad det innebär att utöva ett konstnärligt yrke. Jag rekommenderar alla att läsa Kristina Lindquists klockrena analys ur DN från juni förra året. En digital teaterpjäs, konsert eller dansföreställning kan aldrig bli jämbördig den livs levande varianten. Att undervisa sina elever medelst förinspelade videor är inte ett fullgott alternativ till normal undervisning. Kulturutövande lever och frodas av den ständiga interaktionen. Utan publik, utan utbyte med “den andra sidan”, är den endimensionell. Vem vill, i ärlighetens namn, sitta och se en tretimmars teaterföreställning på datorskärmen? Utan stolsgrannens andetag och godispappersprassel, utan viskningar och samtal i pausen? Då kan man lika gärna se en serie på valfri streamingtjänst. Den är dessutom anpassad för mediet…

Vem vill, i ärlighetens namn, sitta och se en tretimmars teaterföreställning på datorskärmen?

Det är viktigt att alla samhällsmedborgare, men i synnerhet våra politiker, förstår att dessa desperata strävanden efter att få månadsekonomin att gå ihop inte är underbara exempel på konstnärlig kreativitet! Visst, jag tar gärna en klapp på axeln för att jag orkar fortsätta och för att jag (än så länge) övar inför framföranden jag inte vet om de kommer äga rum, fortsätter att spela in lektioner till mina elever, skriver blogginlägg, interagerar digitalt för att förklara och svara på frågor. Men tro inte för ett ögonblick att jag gör det en sekund längre än nödvändigt! Det jag sysslar med just nu är inte kulturutövande. Det är ett sätt att fördriva tiden i väntan på den riktiga konsten.

Gott nytt sångår!

Nu blickar vi framåt. Ett som är säkert är att ljuset långsamt kommer att återvända. Visst har vi med största sannolikhet ännu några tunga månader framför oss, men med en viktig skillnad: vi har erfarenheten från det gångna året att luta oss mot och kommer inte att famla i mörkret på samma sätt som för ett knappt år sedan.

Ett som är säkert är att ljuset långsamt kommer att återvända.

Ta en promenad och fundera över vad du vill med din sång under våren. Vilken repertoar vill du lära in? Vad vill du uppnå? Gör din egen lilla halvårsplanering. Passa på att fokusera på andningen medan du promenerar. Känn efter om du har med dig stödet; försök få med dig sidorna när du andas in och andas sedan ut på ett långt s. Se där: årets första övningspass.

Världens bästa övningsrum.

God jul!

Jag har det stora privilegiet att ha en outsägligt trofast elevstam. Ni har den gångna terminen stått ut med alla tvära kast, schemaändringar, inställda och flyttade lektioner, digitala sångpass, plexiglas och tejpgränser på golvet. Kära, inspirerande och utmanande elever: ni är ovärderliga!

Vill ni göra mig sällskap under Midnattsmässan i Boo kyrka kl.23 så är ni hjärtligt välkomna!

Jag önskar er alla av hela mitt hjärta en fridsam och ljus jul, oavsett hur ni tillbringar den. Vill ni göra mig sällskap under Midnattsmässan i Boo kyrka kl.23 så är ni hjärtligt välkomna!

Hej tomtegubbar…

Ibland när jag någon sällsynt gång inte kan somna ligger jag ofta och tänker på olika intervaller… Hur nördig kan man bli? Ganska nördig, men det är ju ingen nyhet! Det kan börja med att jag hör en melodi i huvudet; det kan verkligen vara allt mellan himmel och jord: introt till en tv-serie, en barnvisa, en operaaria. Allt. I natt var det, inte helt osökt, “Hej tomtegubbar”, den där sången som för många av oss främst är en snapsvisa. Jag började visualisera den: kvart ner, stor sekund upp, stor sekund ner…

Så ett av mina sista tips det här sångåret blir att öva en nubbevisa!

Innan jag visste ordet av insåg jag att den är en perfekt egaliseringsövning! Lite oortodoxt måhända, men helt perfekt att öva utjämning av rösten med; den rör sig mycket upp och ner, har ett relativt stort omfång och dessutom den genialiska textraden: “En liten tid vi leva här”, alltså både e, i och ä att använda om man vill sjunga endast på ordens vokaler för att öva en rund och fin munform utan att bli “bredkäftad”. Så ett av mina sista tips det här sångåret blir att öva en nubbevisa! Vad gör man inte för att behålla sina elevers uppmärksamhet? Skål!

Ett fönster mot framtiden

Snart blir det ljusare…

Det är verkligen inte lätt att hela tiden tänka positivt. Vissa dagar är helt enkelt trögare än andra. Jag kan bara åter rekommendera att sjunga en stund när det känns som tyngst. Jag är väldigt medveten om att det låter paradoxalt eftersom det sista man brukar känna för i trötta stunder är att “ta itu”; i synnerhet med något så aktivt som att öva.

Min första instinkt var att bara sätta mig på soffan med (ännu) en lussebulle…

Jag upplevde dock själv hur upplyftande det kan vara i förmiddags, efter att precis ha fått veta att helgens repetitioner ställts in. Det var årets sista av de ytterst få repetitioner som över huvudtaget gått att ha och jag hade verkligen sett fram emot att musicera med min ensemble. Min första instinkt vara att bara sätta mig på soffan med (ännu) en lussebulle. Då kom jag på att jag fått några intressanta barocksånger av en kollega, skrivna av en relativt okänd italiensk kompositör. De har blivit liggande i brist på tid men nu plockade jag fram dem och började öva in. Det var verkligen en lisa för själen! Men det behöver självklart inte vara någon obskyr sång du tar itu med; det är bara jag som är extremt nördig. Välj en klassisk låt (varför inte med jultema) och kör lite sångterapi i mörkret. Det hjälper!

Glad Lucia!

Jag hade ynnesten att faktiskt ha ett uppdrag idag. På Lucia och tredje advent befann jag mig i Näsbyparks kyrka under några stämningsfulla timmar tillsammans med en präst, min organistkollega och ett varierande antal besökare som kom till kyrkan för att tända ett ljus eller bara sitta i kyrkan ett slag. Konceptet Öppen kyrka är oerhört värdefullt för många i dessa tider. Åttapersonersregeln gäller som förut, men fördelen är att man kan sitta ett tag och sedan upplåta sin plats till någon annan.

Roland och J.S. Bach. I bakgrunden fina eleven Anna, som ad hoc ställde upp och sjöng andrastämman på “Gläns över sjö och strand”.

Kultur och klass

“…med tanke på att aktiemarknaderna slagit alla rekord som finns i år, så finns ändå pengar någonstans.” Vad blir kvar av människors livsverk efter pandemin? Läs Jenny Nordbergs träffsäkra krönika i dagens SvD. Vill vi verkligen ha ett samhälle utan utövande konstnärer därför att ingen längre vågar ta de risker och göra de uppoffringar som yrkesvalet kräver? Vi är på väg dit. I rasande fart.

…där det nu har inpräntats i en hel generation att ambition och risk kan leda till katastrof. Att det hade varit bättre att stanna hemma och göra det som föräldrarna rekommenderade.”

Glad Lucia.

“Vi kopplar bort dressinen…”

Sångundervisning vintern 2020 känns på något vis som att vara med i “På spåret”…

Just nu är det viktigt och se på livet med humor i den mån det går. Har redan undervisat bakom min plastsköld i veckor men kan inte riktigt vänja mig! Ändå är jag så klart tacksam över att jag, just tack vare den, fortfarande har möjlighet att ta emot ett litet antal elever live. Plexiglaset i kombination med min Youtube-kanal, med vilken jag kommunicerar med resten av eleverna, är just nu mina trogna bundsförvanter!

Förr eller senare blir vi utsläppta ur dressinen, kan hålla lektioner där eleverna faktiskt är närvarande och slipper fejka jul en vecka i förväg…

Alldeles nyss fick jag besked om att Midnattsmässan som jag brukar sjunga på julafton varje år ska förinspelas för att kunna sedan sändas ut den 24:e december… Håhåjaja, det är bara att go-with-the-flow. Förr eller senare blir vi utsläppta ur dressinen, kan hålla lektioner där eleverna faktiskt är närvarande och slipper fejka jul en vecka i förväg… Håll ut!

Den stora ledan…

Vare sig man är proffs eller amatör: ibland infinner sig en enorm leda; ett motstånd mot att över huvud taget gå in i övningsrummet. För mig personligen sker det här ofta just under den mörka årstiden, även utan pågående pandemi. I vanliga fall brukar det hjälpa att kalendern i regel är full med advents- och julkonserter. Om man har något konkret att öva inför är man så att säga “tvungen” att förbereda sig. I år är allt minst sagt annorlunda och då gäller det att hitta nya strategier för sitt övande.

Vare sig man är proffs eller amatör: ibland infinner sig en enorm leda; ett motstånd mot att över huvud taget gå in i övningsrummet.

Själv har jag just nu en deal med mig själv att jag, oavsett dagsform, ska öva aktivt minst 30 minuter per dag. Jag ger mig själv små “läxor” som ska klaras av. Det kan vara en vers på en sång utantill. Vad som helst som går att bocka av. En sångarhjärna är enkelt skapt, som det verkar… Jag försöker också påminna mig om att allt jag lär mig nu är saker jag har igen senare. När hjulen äntligen börjar rulla igen är jag väl förberedd och det sporrar mig faktiskt. Bättre att ligga i startgroparna med fyra nya konsertprogram än att inte göra någonting.

Vissa sångare blir aldrig övningströtta.

Sluta gnäll, krögare!

Sångfröken är arg. Nej, inte arg: rosenrasande! Det får vara nog med gnäll från krogbranschen nu. Medan en stor del av landets kulturarbetare knappt kunnat utöva sina yrken över huvud taget har ni kunnat bedriva er verksamhet nästan som vanligt. Medan så många av mina kollegor suttit i timmar med obegripligt krångliga ansökningshandlingar för att få uppskov med momsinbetalningen eller andra “underlättande åtgärder”, har ni kunnat arbeta och tjäna pengar. I dagens SvD rasar en krögare över det enligt honom orimliga beslutet att förbjuda alkoholservering efter 22. Han menar att krögarna blir “utpekade som bovar”. Som om det vore en mänsklig rättighet att servera och beställa alkohol under dygnets alla timmar, oavsett om en pandemi rasar eller ej. Och framför allt som om krögarna vore ett exceptionellt utsatt skrå. Skrattretande!

Medan en stor del av landets kulturarbetare knappt kunnat utöva sina yrken över huvud taget har ni kunnat bedriva er verksamhet nästan som vanligt.

Jag vill även gärna rikta några ord till Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni, som i går kom med ett opportunistiskt utspel om att “det inte är ledarskap att vidta smittskyddsåtgärder som drabbar enskild bransch och sen inte presentera hur den ska ersättas…” Menar du verkligen allvar?! Medan kulturen gått på knäna i princip sedan pandemin startade har inte hörts så mycket som flasklock från dig och ditt parti! Nu plötsligt försöker du plocka billiga poänger på de “stackars krögarna” som inte får servera alkohol efter 22.

Medan kulturen gått på knäna i princip sedan pandemin startade har inte hörts så mycket som flasklock från dig och ditt parti!

Det är dags att inse att vi lever i en pandemi. Alla måste anpassa sig och göra uppoffringar. Extra samhällsfarliga är tydligen kulturarbetarna, men det är en annan bloggpost…