Äntligen igång igen!

Sångfröken i sitt rätta element!

Idag fick jag äntligen, efter flera veckors uppskjutna lektioner, träffa de första eleverna igen! Det är inte klokt hur mycket energi jag får av att arbeta med mina sångare. Jag tror vi alla var lika glada över att få mötas öga mot öga.

Men visst kräver tiden vi just nu lever i en enorm flexibilitet och en god portion is i magen. På dagens schema fanns t.ex. en(!) ordinarie elev och fyra inhoppare; efter en lavin av sjukanmälningar. Det är bara att gilla läget: oddsen för att eleven själv eller någon i hens familj insjuknar är närmast omätbart låga… Samtidigt finns som tur är ett uppdämt behov av att få musicera bland dem som har turen att vara friska. På väg till bussen efter dagens sista elev kom redan den första avbokningen från en av mina torsdagselever. Det tog exakt 30 sekunder efter att jag lagt ut den lediga lektionen till dess att den var bokad…

Art pour l’art

God fortsättning! Jag inleder vårt nya år på samma sätt som jag avslutade det gamla: med att påpeka hur viktigt det är att konsten får existera för konstens egen skull. Art pour l’art. Kulturutövare ska inte behöva fundera över politiskt korrekta budskap när de skapar konst: vare sig det är en skulptur, en dansföreställning eller en film. Vi ska inte ha politiker, varken till höger eller vänster, som detaljstyr konsten.

Läs gärna nedanstående klockrena text av Erik Helmerson i gårdagens DN:

Socialdemokraterna, och på senare år MP, har länge haft en tydlig strategi att använda kulturen för att skapa en bättre människa. På 2010-talet började scenen överösas av vittnesmål om hur teater, film, litteratur och konst genomsyrades av samma principer. Bidrag, och därmed hela verksamheter, styrdes mot verk som kretsade kring normkritik, kön, makt, etnicitet … Helt relevanta ämnen för konstnärlig verksamhet – så länge de föds av upphovspersonens kreativitet, inte av stödmaximering. Mot denna bakgrund är det något av en kulturrevolution när ett inslag i P1:s ”Kulturnytt” i veckan bär rubriken ”Politisk enighet om att armlängds avstånd till kulturen måste öka”. ”Konstens frihet och principen om armlängds avstånd är jätteviktig för oss”, säger Nina Andersson, statssekreterare till kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S). Med tanke på den nya enigheten var det extra olyckligt att Jeanette Gustafsdotter direkt efter tillträdet gav uttryck för maktdrömmar om att utreda ifall gangsterrap kan leda till brott, även om hon backade efteråt. Bakgrunden till förändringen är de två rapporter som i våras slog larm om hur politiker och tjänstemän med stödmiljoner och styrdokument lagt en kall hand över svenska museer och kulturskapare: Ge oss det politiska budskap vi vill ha eller glöm pengar. Men också att vänstern till slut insett att om de kan lägga sig i och styra kan andra sidan, inte minst SD, också göra det. Vilket är exakt vad många varnat för under åratal av debatt om kulturpolitisering. ”Vad var det jag sa” är en riktig glädjedödarreplik. Bättre att bejaka och uppmuntra politikernas sena uppvaknande. Det finns ingenting som är mer förödande för kultur än likriktning. Den borde vara en oberäknelig varg, men har av sin sluga husse domesticerats till vad som mest liknar en ängslig corgi.”

Erik Helmerson (ur DN 8 januari, 2022)

När juldagsmorgon glimmar…

I morse var det dags igen: julotta i det vackra 1700-talskapellet i Boo, Nacka. Det är med skräckblandad förtjusning man ser fram emot de där tidiga juldagssjungningarna.

Jag har skrivit om det tidigare och kan inte låta bli att småle när jag läser en post från december 2019. Så rätt jag hade, haha! Det är verkligen inte det lättaste att producera en fräsch och glänsande röst kl. 07:00. Särskilt inte som min stackars kollega försovit sig och kom rusande upp på läktaren fem minuter efter att vi skulle ha börjat!

Jag älskar att sjunga på Julottan- det är så mysigt och stämningsfullt, men det är när man väl står där redo att börja… När väckarklockan ringer mitt i natten och man klär på sig konsertkläderna i beckmörkret för att inte väcka resten av familjen, då är det inte utan att man frågar sig om man har alla hästar hemma som frivilligt utsätter sig för detta. Det är något surrealistiskt med att sjunga upp sig klockan fem på morgonen!

Sedan står man där på läktaren och lyssnar hur kyrkklockorna ringer in till Julotta. Stearinljusen lyser upp koret, förväntan ligger i luften och organisten sätter igång förspelet till den första altarian ur J.S. Bachs Juloratorium. Då har man glömt att man var trött och vill inte vara någon annanstans i hela världen.

God jul!

En sångares arbetsmiljö…

Det slog mig just nu, medan jag sitter och väntar på att sjunga vid en begravning. Här ryms alla livets faser, från dop över bröllop och till livets slut. Och vi får vara med hela vägen. Det är en ynnest.

Plats på scen, sångelever!

Idag var det första dagen i vår nya undervisningslokal: underbara Musikvalvet Baggen i Gamla Stan! För första gången har vi en liten scen att öva på och det är så mycket värt. Här kan vi så småningom ha elevaftnar och workshops och vara varandras konsertpublik. Oerhört inspirerande även för Sångfröken!

Premiäreleven Emma: allra först ut på tiljan! Och vad passar väl bättre än juliga “Koppången” som invigning?

Man beter sig annorlunda när man har en strålkastare riktad på sig och en “salong” att vända sig till. Man “blir” liksom sångare. Det spelar egentligen ingen roll om det sitter någon publik där eller ej. Det märktes tydligt på dagens lektioner.

Lotta sjunger Haydn! Utantill- brava!
Kerstin inleder lektion med lite stretching. Det lönar sig så här års när man går och drar upp axlarna i kylan!
Expressiv Ingrid övar Juloratoriet av J.S. Bach.

Kulturrådet har missuppfattat allt!

Nej, fröken Handläggare, konsten har faktiskt ett egenvärde!

Ovanstående är saxat från dagens DN. Som kulturutövare med 25 år i branschen måste jag tyvärr meddela att handläggare Emma Carlsson drar helt fel slutsats när hon tror att det ständiga “speglandet av samhällsdebatten” är frivilligt. Visst finns det musikgrupper och teatersällskap som har en politisk eller aktivistisk agenda. De allra flesta av oss vill dock ägna oss åt konst för konstens skull.

Konst har ett egenvärde! Den kan vara vacker, vild, storslagen eller lågmäld och fungerar som allra bäst när den som upplever den själv får skapa sin upplevelse. För att hårdra det: man ska kunna kunna lyssna på “Water music” utan att just då behöva tänka på försurningen av våra vattendrag…

Så varför kretsar då så många kulturprojekt kring “klimatkrisen, migration och psykisk ohälsa”? Jo, för att det är det ENDA sättet att få ekonomiskt stöd från Kulturrådet…

Tystnad tagning!

Lutenisten Lars-Erik Larsson, jag och gambisten Leif Henrikson under dagens inspelning.

Idag har jag och mina fantastiska kollegor tillbringat dagen bland sladdar, mikrofoner och kamerastativ… I ett 1600-talsvalv i Gamla Stan känns det ganska naturligt att göra barockmusik! Frescobaldi, Purcell och Schütz hade nog känt sig hemma…

Just inspelningar kan annars bli ganska spända tillställningar. Till skillnad från konserter, där allt sker in the moment och en liten skönhetsfläck här och där är obetydlig för helhetsintrycket, handlar ju en inspelning väldigt mycket om perfektion. Inte bara ska det låta bra om ensemblen som helhet; var och en vill dessutom låta så bra det bara går på sitt individuella instrument. När man till råga på allt filmar och ska försöka hålla koll på hur man ser ut medan man sjunger eller spelar kan det bli rätt utmanande… Man vill ju gärna behålla något slags spontanitet våga ta lite risker även när bandet går. Tack och lov förblev stämningen glad och avspänd och många glada skratt ekade mellan stenväggarna under de timmar vi höll på!

Filmaren och ljudteknikern Thomas Garnbeck kollar inställningarna.

Att vara i ögonblicket…

Glad och förväntansfull sångerska i logen!

Jag stod i eftermiddags och pratade med mina musikerkollegor i logen innan vi skulle in och göra en adventskonsert ihop. Det var så härligt, för vi slog alla fast att vi verkligen gladde oss åt att uppträda. Jag menar inte att man inte gör det i vanliga fall (då skulle man ha valt ett annat yrke) men let’s face it: ibland är gigs s.k. “brödjobb” som man bara gör; ungefär som för vilken annan yrkesgrupp som helst. Man “lirar av sig” sina stycken och har börjat fundera över vad man ska laga till middag innan man kommit ur konsertklänningen.

För de flesta frilansare kan man nog säga att musikerlivet “började igen” någon gång under sommaren. Kanske med ett par sommarkonserter innan man gick in i den vanliga konsertsäsongen. Detta efter ett år av undantagstillstånd. Nu efter några månader är vi åter i en sits där man inte riktigt vet vad som kommer att hända. Får vi nya restriktioner? Kommer planerade konserter under vintern att kunna genomföras? Hur länge blir i så fall nedstängningen nästa gång? Samtidigt som man försöker slå sådana tankar ur hågen och göra sitt jobb så finns de så klart i bakhuvudet. Just detta tror jag gör att man njuter så av varje enskilt gig, stort som smått!

Jag stod och lyssnade på mina kollegor i stråkkvartetten när de spelade det fina introt till Schuberts “Ave Maria” och verkligen sög in varje ton! Ska man hitta något positivt i denna eländiga pandemi är det möjligen att man inser hur lyckligt lottad man är som får ha ett sådant här yrke…

Konserten avslutades med en allsångsversion av “Nu tändas tusen juleljus” tillsammans med publiken. Sällan har jag tyckt det varit så roligt att stämma in i en traditionell julsång! Glad andra advent!

Vokaler till första advent!

Typiskt tysk julkrans. Efter alla år i Köln håller vi på traditionerna. Glad första advent!

Utan att jag egentligen planerar det från början blir det gärna så att jag under en period behandlar samma tema på lektionerna. Även om undervisningen är individuell kan jag komma in i ett slags flow. Det börjar ofta med att dagens första elev ber om att få jobba med ett speciellt område som jag går igång på. Jag fortsätter på samma spår lektionen efter och lektionen efter den. Det som är så spännande med sång är ju att alla tekniska problem är så relaterbara oavsett nivå. De flesta saker jag jobbar med på en nybörjares lektion är lika nyttiga för en avancerad elev. Det gör också att grupplektioner inte är så beroende av att alla deltagare är på samma nivå. Man kan ha fem sångare som sinsemellan befinner sig på helt olika utvecklingsstadier och ändå har alla nytta av att lyssna på varandras sångpass! För en nybörjare kan det kännas härligt inspirerande att uppleva en sångare som kommit långt. Man börjar drömma om vad man själv skulle kunna uppnå och får en liten sporre. Omvänt är det ofta mycket nyttigt för en duktig sångare att höra en nybörjare gå igenom grundläggande övningar. Det blir som en reminder eftersom man inte sällan glömmer bort de där nyttiga, “gnidiga” övningarna så fort man kommit en bit upp i Trappan. Man blir lite lat, eller åtminstone otålig, om vi ska vara snälla. Det är inte ovanligt att en sångare som tagit lektioner i säg ett halvår får lite problem med heshet och liknande. Ofta är det avhjälpt genom att påminna om uppvärmningens grunder och vilka övningar som används där. Kanske har eleven börjat hoppa över de momenten för att komma till de roligare övningarna eller själva musicerandet.

Den senaste veckan har nästan allt handlat om munform. Det började med en av mina härliga nybörjarelever som hade problem med en insats på vokalen i. Därefter var jag hooked på temat för resten av dagen. Där finns så mycket att hämta och det är på samma gång svårt och enkelt. Jag vågar påstå att 90% av min elever ofta glömmer vikten av vokalernas position i munnen! En alltför bred munposition på de breda vokalerna (i och e) för till en klämd ton som inte klingar fritt. De måste rundas av! En liten påminnelse-checklista:

  • Forma munnen till en avspänd oval. (Jobba gärna framför spegel så att du inte släpper inställningen efter ett tag.)
  • Gå igenom vokalerna på talröst och iaktta dig själv i spegeln. Inga breda mungipor!
  • Sjung på en tonhöjd: i-e-a-å-o.
  • Öva den sång du just arbetar med på enbart vokaler. Justera eventuella utflykter i sidled med hjälp av spegeln.

Kom alltid ihåg den gyllene regeln: alla dina vokaler ska få plats inom en och samma munposition.

Kom tillbaka i sångform!

Negativa tankar blir som ett ok man ständigt bär över axlarna. Eller kanske rentav en orm!

Sångare är olika bra på att ta ansvar för sin egen övning. Det är ett tema jag berört många gånger i bloggen. Vissa är duktiga på att skapa övningsrutiner och följa sitt personliga “schema” utan att någon kontrollerar. Andra är helt beroende av en morot för att “orka hålla på”. Som yrkessångare är det naturligtvis en fördel att höra till den första kategorin, men även amatörer får det klart lättare om de förmår att stick to the plan.

Några av mina elever kommer på lektion någon gång i månaden, mest för att få en check-up och ta med sig lite ny inspiration. Det är ungefär vad som behövs eftersom de resten av tiden sjunger i en massa olika sammanhang; körer, ensembler, solistiskt, och klarar sig utan tät uppföljning. För dem har det inte varit en så stor omställning under pandemin eftersom de redan innan den tog det mesta ansvaret själva.

För en nybörjare, eller för den delen någon som redan kommit en bit vokalt, är det lättare sagt än gjort. Verktygslådan är begränsad och de flesta är (med rätta) rädda att de övar “fel”. De har egentligen behov av regelbundenhet och det har de inte fått på samma sätt under pandemin. Då är det extra viktigt att ta sig själv i kragen nu när möjligheten åter finns. Jag pratar inte främst om de enskilda lektionerna utan alla de andra musikaliska sammanhangen som kändes självklara innan pandemin. Det jag har märkt är att vissa av mina elever inte riktigt kommit tillbaka dit trots att de flesta körer och ensembler har startat upp igen. Jag hade trott att absolut alla skulle kasta sig in i det efterlängtade körlivet igen, men riktigt så är det inte. För de flesta, ja, men några har liksom tappat sugen. De känner att de tappat så mycket av sin vokala form under uppehållet att de inte “vågar” gå tillbaka till kören. Någon (en 60+-are) påstod till och med att hen kände sig för gammal för sin kör! Som om rösten skulle ha åldrats så mycket på ett drygt år! Inte undra på att det går trögt när man har ett ok av negativa tankar över axlarna.

Nä, nu är det dags att ta tag i sången igen! Jag hoppas några av mina gamla poster kan fungera som inspiration!

Om motivation 1

Om motivation 2

Om struktur i sången

Om att öva när inspirationen tryter

Om att skapa sångrutiner